Slipmaskinen får den blåblommiga tapeten att successivt nötas bort. Nya tapeter ska upp – det gamla huset ska förnyas, men utan att utplåna husets själ. Medan jag står där i min gamla IF Metall t-shirt går tankarna ständigt till personen med ögonen utan glans. En stark person som länge stått ut med att utsättas för mobbning på jobbet. Att chefen ständigt kontrollerar vad de anställda gör, pressar dem att jobba så mycket som möjligt och säger åt dem att ”rasterna är indragna”.

Medan spacklet på väggen torkar, undrar jag hur det skulle kännas att inte kunna sova för att man är rädd att gå till jobbet. Undrar hur det känns att vara så orolig att man får utslag på händerna.
Tyvärr är det många som behandlas illa på sina arbetsplatser. Jag känner några anställda på ett kafé i Stockholm. Deras chef ser helst att de anställda inte är med i facket. På det stället, där de har kollektivavtal, har de anställda olika löner, trots att de är lika gamla, har lika lång erfarenhet och gör samma arbetsuppgifter. Till på köpet verkar många av kunderna tycka att man inte är vatten värd om man står bakom en kassa. Tjejerna blir hånade, kunderna säger inte hej, en del rycker till och med kokhet kaffe latte ur händerna på dem. Säger de då åt kunden att bete sig som folk, ja – då tvingar chefen dem att be om ursäkt.

Runt om i landet finns det människor som går på timanställningar, hoppar runt på ständiga vikariat och behandlas illa av sina chefer. En del sitter där med telefonen i handen och väntar på att bli uppringd. Andra jobbar åt bemanningsföretag och får sällan vara på samma företag någon längre tid.
Det är sådant här som Socialdemokraterna borde prata om: hur människor i dagens Sverige har det och vad partiet ska göra åt det. Men i stället ägnar sig sossarna åt inbördes strider. Röster om att partiet måste bli mer ”tillväxtvänligt” och kopiera högerns politik hörs allt mer. Det är fel väg att gå. Politiken måste vara verklighetsförankrad, för den börjar och slutar alltid i människors vardag. Men så verkar det inte fungera i socialdemokratins maktkorridorer, där de förtroendevalda klamrar sig fast vid sina politiska positioner till vilket pris som helst.
När jag tittar på tapeten i bygglampans sken, så undrar jag vart vi är på väg.

JA
till att Brunnsviks ­folk­högskola startar en ny skrivarlinje, som jag ska hålla i!

NEJ
till mer snö och kyla.