Vi har en finansmarknadsminister som påstår att vår välfärd står på spel (!) om vi inte får sälja ut de statliga företag som levererat goda vinster till statskassan år efter år. Och en arbetsmarknadsminister som inte ser den förnedring det innebär att under tvång  ”sysselsättas” som gratisarbetare hos mer eller mindre oseriösa företag under det falska namnet ”jobb och utvecklingsgaranti.” Till detta en socialförsäkringsminister som tycker att systemen är viktigare än individerna. Samt ett EU som tydligt visat att de sätter företagens och pengarnas fria rörlighet framför löntagarnas rättigheter. Ständigt denna marknad, skulle Ture Sventon  sagt. En marknad ännu svårare att fånga än Ville Vessla.  

Något är fullständigt fel med vårt sätt att leva i dag. Känslan för det gemensamma har ersatts av en strävan efter att vinna något för egen del, skriver historikern Tony Judt i boken ”Illa far landet”, en analys som på pricken fångar en tidsanda där marknadens lösningar ska fylla vår längtan efter mening i tillvaron, men resultatet blivit en ”okritisk beundran av en ohämmad marknad, förakt för den offentliga sektorn, en falsk föreställning om gränslös tillväxt.” Vi kan inte fortsätta så. Ändå tycks vi inte kunna komma på alternativ, skriver Judt. En spaning i högsta grad relevant för det sargade S.
Ska den nyorientering som pågår inför partiledarvalet lyckas få till en formel som fungerar för dagens vilsna väljare?  Socialdemokratin står på samma sida som människor med mindre makt, säger Marika Lindgren Åsbrink i LO-tidningen. S måste våga att tygla marknaden, skriver  Lena Sommestad (S) tidigare miljöminister. Utbildning, hälsa och samhällsstyrning är viktigare än konkurrens för ekonomiskt välstånd. Om dessa tankar får chans att slå rot så finns det hopp.
Ett samhälle utan tro på jämlikhet är ett urgröpt samhälle. ”Framtiden är gemensam. I gemenskap måste vi dela den. Tillsammans måste vi skapa den.” Orden från Olof Palme bär fröet till förnyelse även i dag.