Rapporten visar att 11,5 procent av Sveriges barn var fattiga 2008. Det är de senaste siffror som går att få fram.
Mätningarna startade 1991. 1997 kulminerade den ekonomiska krisen och då uppmättes den högsta siffran, med 22,3 procent fattiga barn. Sedan dess har siffran stadigt sjunkit, för att nu vända upp igen i spåren efter ännu en ekonomisk kris.

Värst utsatta är barn till ensamstående föräldrar med utländsk bakgrund. Av dem lever 49 procent i fattigdom. Bland ensamstående totalt är 24,7 procent av barnen fattiga.
Det är stora skillnader mellan olika kommuner. Täby har bara 3 procent fattiga medan Malmö har 31 procent. Det kan också skilja mycket mellan olika områden i en kommun.

Man kan mäta fattigdom på olika sätt. De här har Rädda Barnen räknat som fattiga:
1. Barn i familjer med låg inkomststandard. Det är ett begrepp som Statistiska Centralbyrån utvecklat, som innebär att inkomsterna inte räcker till de allra nödvändigaste utgifterna.
2. Barn i familjer med försörjningsstöd (socialbidrag).
De här grupperna överlappar varandra ibland, men ingen har räknats två gånger.

Ett annat sätt att mäta är så kallad relativ fattigdom. EU:s definition på fattigdom är när ett hushåll har mindre än 60 procent av medianinkomsten i landet. Enligt den definitionen har barnfattigdomen i Sverige ökat nästan hela 2000-talet, med den kraftigaste ökningen efter 2006. Det här sättet att mäta fattigdom avslöjar att inkomstskillnaderna har ökat i samhället.