Hur har ni jobbat?
– Vi har mest använt Facebook, och till viss del MSN. Och så har vi varit tre fritidsledare som har suttit på tisdagkvällar mellan 16 och 17.30 och mellan 18.30 och 21.30.

Vilken typ av frågor har ni pratat med ungdomarna om?
– Allt från enkla frågor som när fritidsgården öppnar till svåra frågor där vi har fått slussa vidare till kuratorn och ungdomsmottagningen. Men för det mesta handlar det om skola, kompisar, familj. Sånt man pratar om på fritidsgården. Men jag upplever att de har lättare att kunna beskriva saker när de skriver det och sitter bakom en skärm. De har tid att reflektera och kanske inte ens behöver svara om de inte vill. Sitter man i ett rum kan de känna sig pressade, nu kan de välja att logga ur.

Vad är det viktigaste med att arbeta så här?
– Det viktigaste är att vi som vuxna faktiskt finns där de nya arenorna är och vågar det. Att vi finns där för deras skull, att de kan vända sig till oss. Och att nå de som normalt inte tar för sig så mycket.

Vad har varit det bästa med det här sättet att jobba?
– Att kunna finnas till för ungdomar när de behöver det. Man når de ungdomar som sitter hemma och är ensamma och inte har så mycket kompisar. Jag kan vara närvarande i flera samtal samtidigt och det är ett bra kompelement till det jag normalt gör på fritidsgården. Men jag skulle inte kunna ersätta det och bara jobba på nätet, jag vill ha de mänskliga kontakterna också.

Vilka förändrade krav ställer det på fritidsledarrollen?
– För oss som är lite äldre handlar det om tekniken, men annars tycker jag att jag jobbar på samma sätt. Jag är precis samma person på nätet som på fritidsgården.

Det här har varit ett projekt som har pågått i ett och ett halvt år, hoppas du på nåt slags fortsättning?
– Ja. Och vi kommer nog att få det, vi håller på och diskuterar hur vi ska få in fler fritidsgårdar. Vi har varit tre fritidsgårdar och det finns tolv fritidsgårdar i Skellefteå kommun.