För den oinvigde så har följande hänt, sedan helgen:
1. Björn Ranelid har tackat ja till, och även medverkat i första delen i ett populärt dansprogram i teve.
2. Ranelid säger skämtsamt – och med sedvanligt Ranelidskt engagemang  i allt han tar sig för – att dans, och gärna i tävlingsform, är en kulturyttring som många ledamöter i Svenska Akademien skulle må bra av.
3. Ständige sekreteraren har förstås en blogg att anförtro sig åt och i densamma hoppas han att Ranelids dansande ska hindra honom från att skriva(!).
4. Medier hakar på, Ranelid tar anstöt samt beslutar sig för att återlämna de priser han tidigare fått av just samma Akademi. Striden når ända in på stora kultursidor. Publicistklubbens ordförande ger en möjlig tolkningsram.

Det är svårt att förstå den aversion som Björn Ranelid uppenbart väcker hos vissa finkulturmänniskor. Utan att ha läst särskilt många av hans texter går det ändå att se honom som en mycket medmänsklig exhibitionist. Allt han gör sker med hundra procents närvaro, antingen det är underhållning i teve, eller analys av Charlotte Brontës Jane Eyre i kulturradion i P1.
Och om man tycker priser är ett kriterium på kvalitet så har han fått fler priser än de flesta i hans kår.

Peter Englund är också en populär, säljande författare och flyhänt essäist. Men det ständiga sekreterarskapet i finkulturens högborg kräver en nivå på debatten något över bloggstugans lägsta godtagbara standard.
Det är inget fel på att tillhöra en elit, men då ska man vara elitist med stil. Vilket kräver värdighet. Vilket kanske kan uttryckas som att man ibland kan gå ut på den mentala balkongen om man känner sig en smula förorättad. Att man inte behöver spela på alla bollar som medierna serverar. Och att man inte behöver vara så förbannat lättkränkt och redo att berätta det för vem som vill lyssna.

Nej, om det är någon som borde dansa mer och skriva mindre så är det Akademiens ständige sekreterare. Den här matchen vann Ranelid.

PS: Läser i SvD i dag att Ranelid ångrat sitt beslut att återlämna de priser han fått av Svenska Akademien. Han tänker behålla dem och det gör han rätt i. DS