först var det ljudet
sprakande och gnister
inte fruktan
utan av nyfikenhet vände du dig om
då kom bilden
det brann
flammorna for runt som löv i en vind
lekte ta fatt
allting växte uppåt
som om gravitationskraften vänt om
satt på molnen och hovade in
du ropade på dem andra
viftade med armarna
men trots att de stod några få meter ifrån
reagerade inte deras öron eller syn
du lugnade ner dig
iaktog branden
längst in var det svartare
som om lågorna inte lyckats lysa upp där
eller hade det kanske redan blivit till aska
efter ett tag framträdde ansikten
det ena efter det andra
du kände igen dem alla
alla var dem människor
som någon gång svikits
av dig