Du kom till mig barn med ljuset och livet, och allt som jag förut tagit för givet, förändrades så som en våg smeker strand, och mellan oss knöts nu livslånga band.
Du vilade lugnt på din mors trygga arm, och sökte dig fram till hennes rosiga barm, och nog visste du redan min älskade son, var källan till livet var sprungen ifrån.

Och nu har du funnits en tid på vår jord, och lärt dig att säga två viktiga ord. Jag önskar jag finge lära dig fler, och visa dig allt av det vackra som sker. Som när solen en morgon så bländande klar, stiger ur havet och visar dig var, smultronen växa i skydd av ett dike, och aldrig har du väl smakat dess like.

Eller tänk vilken ynnest att tyst få beskåda, en sen kväll i Juli då stillheten råda, hur gäddorna jaga i vikarnas vatten, och se fåglarna söka sitt bo över natten. Då blank ligger fjärden mellan öar och sund, släpp tanken din fri för en enda sekund, låt den obunden finna himmelens tak, där bland stjärnornas strålglans står själen din rak.

Tyst glider ekan genom skimrande vått, lägg den till ro där ingen före dig gått. Med ryggen mot urbergets slipade hällar, vårdar du bäst dessa gudomliga kvällar. Känn värmen i kroppen från den solvarma stenen, och hur sommarens livskraft spritter i benen. Bli ett med naturen som lever och andas och hur världen vibrerar då morgonen randas.