– Jag började som deltidsbrandman 2006. Sedan blev jag förra vintern tillfrågad om jag ville gå befälsutbildning för de hade behov av det på stationen. Jag funderade och funderade och sedan tackade jag ja.

Vad fick dig att tveka till en början?
– Erfarenheten, man ska ta många beslut och jag har ju inte jobbat så många år. Men det har gått jättebra. I fredags blev jag klar med utbildningen och när chefen har skrivit på delegering kan jag börja. Jag blir den första kvinnan som är befäl i vårt förbund.

Hur känns det då?
– Det känns spännande. De säger att ’nu skriver du historia, Linda’.

Känner du någon press inför det då?
– Lite press kan man väl känna, men inte särskilt. Självklart är jag nervös. Man kommer ha hjärtklappning när man ska ut på första larmet. Men jag har folk bakom mig – inre befäl och bra brandgubbar som stöttar mig.

Hur var responsen från ”brandgubbarna” när du skulle få avancera till befäl?
– De har stöttat mig och peppat mig och tycker att jag gör det här bra.

Du jobbar även som undersköterska. Det är starka kontraster mellan dina båda yrken!
– Ja, det är betydligt mer män på det ena jobbet. Nu precis har det börjat en tjej, annars har jag varit enda kvinnan. Bland undersköterskorna är det bara tjejer. Men man hjälper människor i båda jobben, det är det bästa.