Sophie Das är 25 år, har pojkvän, lägenhet och textar Hollywoodfilm åt ett medieföretag i USA. Men hon känner sig främmande inför vännernas hetsjakt på befordran, pengar och statusprylar, och undrar var meningen med livet finns. I storstaden Bangalores trängsel eller den lilla bergsstaden Shillong, där hon vuxit upp? Älskar hon Swami, eller Ribor?

Indiens unga hungriga medelklass rör sig rastlöst runt henne, höga på gräs eller fulla på öl, med oftast ouppfyllda drömmar om rikedom eller ett liv nån annanstans. Sophie har inte fått det stipendium till USA som pappan hoppats, i stället flyter hon med strömmen och gör minsta möjliga i de utflyttade väst-jobb hon och andra ungdomar med akademisk examen hoppar på, i väntan på något bättre. Hon försöker vara ärlig mot sig själv, men kommer inte riktigt nära någon annan. Hon är lika vemodigt ensam också inför sig själv som huvudpersonen Emma i romanen Madame Bovary, en bok som är en av hennes följeslagare.

En utmärkt tidsskildring av en ung kvinna som vill förstå sig själv – och slippa konsekvenserna.
Romanen ger också intressanta nutida bilder av det indiska samhällets krockar mellan modernitet och tradition, frigörelse och förtryck, och en överallt närmast febrig tillbedjan till exploateringens evangelium.