Det är lunchrast och tolv kvinnor och sotare från olika håll i landet berättar för KA om sin vardag som ensamma kvinnor bland män på sina arbetsplatser.
Varför kommer man inte tillbaka efter barnledigheten? var en av frågorna som kom upp. Det bubblar av synpunkter, det är omöjligt att uppfatta vem som säger vad:
– Innan man fått barn är man tuff, hoppar bungyjump, tar risker och klättrar upp på taken trots att glidskydd saknas. Det är de manliga normerna som gäller.
– När man varit hemma en tid inser man hur skitigt och tufft jobbet är, med besvärliga arbetsställningar och vill kanske inte komma tillbaka till slitet.

– Hur kul är det att dra ner brallorna i skogen? Ofta tänker man på att inte dricka så mycket så att man kan hålla sig tills man kommer till en toalett. Ibland är jag tvungen att öppna dörrarna på bilen, sätta mig bakom bilen och hoppas att det inte kommer någon från andra hållet…
Det är inte lätt att ta ledigt för att gå till doktorn med sitt barn heller – vilken kund ska man hoppa över? påpekar någon.
– Egentligen riskerar man livet varje dag, och det är man kanske inte pigg på att fortsätta med som nybliven mamma, säger Carina Åberg, skorstensfejartekniker i Sandviken.

Att jobba när man är gravid är inte heller lätt, här saknas rekommendationer och kunskap, och vilket är farligast, sotet eller kemikalierna?
Det är framför allt stressen som gör att jobbet blir allt farligare, säger de. I sotningsjobbet ska de hinna 14 – 18 objekt per dag. Allt ska gå så fort, och då blir säkerheten lidande. Det gäller inte bara svartsotning, också arbetet i restauranger där fett i imkanalerna ska tas bort. Ägarna är otåliga. Och för att få bort fett används olika mer eller mindre farliga lösningsmedel.
– Man blir känsligare mot kemikalierna med åren, en del blöder lätt näsblod, berättar Carina Åberg. Jag kan inte hantera de här medlen längre utan ordentligt andningsskydd, jag får en allergisk reaktion.

Det finns regler om hur det ska se ut på tak, med stegar, glidskydd, takstege och plattform för arbete på hög höjd. Om teknikern vid en brandskyddskontroll upptäcker att utrustning, till exempel en takstege inte finns, ska husägaren upplysas om att det måste ordnas. Nästa steg är att kommunen ger husägaren ett föreläggande, takstegen måste vara på plats ett visst datum. Till slut finns möjligheten att ett företag anlitas för att sätta upp stegen, och husägaren får en faktura.
– Men det hänger på sotarmästaren och kommunen, om de bryr sig om det här. Vi ser alltför ofta att det inte händer något alls, säger Carina och får medhåll av de andra.

Men allt är inte elände, påpekar flera av de tolv. Att få vara mycket ute, uppleva årstiderna och träffa människor är det som är tjusningen med jobbet. Bra arbetskamrater gör jobbet kul.
Men mycket hänger på vilken chef – sotarmästare – man har.

Det finns kanske 30 kvinnliga sotare i landet, och drygt 20 av dem fick inbjudan till den första träffen i Kommunals nätverk som hölls två dagar i Stockholm i december. Tolv lyckades ta ledigt för att delta.
Tankarna på ett eget nätverk för de kvinnliga sotarna föddes under ett jämställdhetsprojekt för energirådgivare och sotare i Gävle-Dalaområdet 2007-2008. Efter det blev nätverket en undergrupp till föreningen Kvinnors Byggforum. Och nu fortsätter de i det nätverk som Kommunal har startat.

Kontaktperson är Carina Åberg, e-postadress: carina.aberg@sandviken.se