Umida Khalmukhamedova

När hon kommer till förskolan, i Stockholm, klockan fem om eftermiddagarna ska personalen och barnen just gå hem. Sedan städar Umida i två timmar. Ofta känner hon sig rädd.
– Det är värre den här årstiden när det är mörkt. Jag vet inte vem som kan komma in genom dörren. Jag tittar hela tiden om någon finns utanför fönstret, jag är på min vakt.

Dagtid städar hon
på en gymnasieskola i sex timmar. Det gör hon också själv men skillnaden är att där finns andra människor i närheten, lärare, elever och annan personal. Här upplever hon inte ensamheten som ett stort problem.
– Jag känner alla här och jag har fredagsfika tillsammans med lärarna. Jag kan alltid prata med någon. Jag kan inte jobba tyst hela tiden.
På skolan går elever som nyligen kommit till Sverige och Umida gillar att träffa människor från olika länder. Hon talar både uzbekiska, ryska och turkiska. Ofta lyssnar hon på musik från sin mp3-spelare när hon städar, det är sällskap och ger energi när jobbet är tungt.

Klockan är halv fyra på eftermiddagen och Umida moppar sig igenom de långa korridorerna. Mörkret sänker sig utanför. Här håller hon inget vakande öga mot fönstren. Då och då möter hon någon i korridoren. Men det är bara hon som städar och de fysiskt tunga sysslorna är det allra värsta med att jobba ensam. Hon lyfter upp två stora, grå sopsäckar och säger att hon bär sju sådana varje dag.
– Jag måste fixa allt själv. Jag är ansvarig för mitt jobb.
Umida orkar inte lyfta säckarna när de ska kastas utan lånar en vagn från vaktmästaren.
– Alla som städar har ont i kroppen, och jag tror att det blir ännu värre när man gör allting själv, säger Umida.

Umida Khalmukhamedova

Umida KhalmukhamedovaYrke: Städar på heltid, läser till barnskötare på deltid.
Ålder: 32 år.
Bor: Stockholm.
Lön: 109 kronor i timmen.
Familj: Gift, två barn.
Sämst med ensamarbete: Att inte få hjälp med det som
är fysiskt tungt.
Fördelar med ensamarbete: Att planera arbetet själv.