Rätten att bära eller inte bära heltäckande ansiktsslöja alternativt burka verkar mer attraktivt att diskutera och debattera i medierna än rätten att få leva jämställt utan att hotas och misshandlas i hederns namn. Trots att det sistnämnda är ett betydligt större problem för många unga flickor och kvinnor, liksom för en del pojkar.
Deras vardag hemma kan sammanfattas i ”får inte”, de lever under ständig kontroll från familjen, där våld och hot ofta är vardag.

Hedersförtryck och tvångsäktenskap bryter mot barnkonventionen och flera andra lagar. Det kan ändå sluta som för 21-åriga Jian i Katrineholm.
För några veckor sedan mördades hon av sin pappa. Han uppgav till polisen att han högg ned sin dotter för att upprätta sin heder. Det hade spritts rykten om att hon var ”otrogen”, sedan hon eventuellt fått skjuts hem av en granne. Hon var skild och hade tvingats flytta tillbaks till familjen tillsammans med sin tvåårige son.

Reportern Katarina Gunnarsson skildrar den här historien i ett starkt radioreportage i P1, publicerat i 17-timmen den 30 november. Det går att lyssna på igen via webben.
I reportaget funderar mamman till en av Jians vänner från skoltiden över tystnaden runt hedersförtrycket, sin egen och samhällets. Hon säger:
”Jag har varit mesig och naiv, i tysthet har jag accepterat att andra kulturers sätt att uppfostra sina döttrar. Det kallas kulturrelativism. ”

En femtedel av flickorna i skolan säger sig ha erfarenhet av hedersförtryck. En stor grupp unga får inte själva välja vem de ska gifta sig med.
Det är ett ofantligt problem, hur hanterar vi det, undrar mamman och svarar själv: Genom att sluta tala i vi och dem! Det är några av oss som lever i hedersförtryck. Vad ska vi göra åt det?

Sara Mohammad, ordförande för föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime tycker att det hänt en del positivt, framförallt i lagstiftningen de senaste åren. Men det folkliga och mediala engagemanget däremot har sviktat. Ett hedersrelaterat mord på en ung kvinna har inte längre något nyhetsvärde, menar hon och jämför med uppståndelsen och engagemanget runt Fadime som mördades.
Hennes begravning i Uppsala domkyrka den 4 februari 2002 sändes i TV och dåvarande integrationsministern Mona Sahlin var där, i sällskap med bland andra prinsessan Victoria och ärkebiskopen. Prinsessan Victoria hade engagerat sig starkt i Fadimes öde.
Till den minnesstund för Jian som hölls på ABF för en tid sedan hade de tre ministrarna Beatrice Ask (M), Erik Ullenhag (FP) och Nyamko Sabuni (FP) bjudits in, men ingen av dem kom. Det finns inget sökbart på webben om den händelsen.

Diskussionen om hedersvåld har tystnat, i alla fall tillfälligt – och det verkar som om politikerna låter SD ensamma föra debatten. Konsekvensen blir att de låter SD stoppa kampen mot hedersvåldet, konstaterar hon.
Om det är så är det verkligen beklämmande! Det visar en stor brist på civilkurage och även empati hos våra folkvalda!
Jians tillvaro verkar ha varit glädjelös och fylld av förbud. Hennes instängda liv och fruktansvärda slut är en påminnelse om det ansvar vi alla har. Som kvinnor, medsystrar, medborgare, feminister.

Jian är död, men hennes syster lever fortfarande. Kampen för unga människors lika rättigheter har inget med kultur och religion att göra. Och är definitivt inget som ska tigas ihjäl för att fega politiker inte vågar hävda en åsikt om den även förs fram av Sverigedemokraterna.
En liten tvåårig moderlös pojke förtjänar också bättre än så.