Räknar man företagsekonomiskt på det hela måste det ju sparas i någon ände. Det har ju ändå varit finanskris. Företaget krymper, men direktörslönerna i Electrolux skjuter i höjden, visar sajten E24. Och företrädarens snålt tilltagna lön på cirka 8 miljoner plus 9 miljoner i bonus var inte nog som lockbete, trots att snö och skidor uppges vara en av hans passioner.  
”Man kan inte begära att han ska flytta till mörka, kalla Sverige och flytta på fru och barn och därtill gå ner i lön”, säger Peggy Bruzelius, vice ordförande i Electrolux, enligt SvD 28 november.
Nej, det vore ju rent skamligt!  
Och ägaren själv Marcus Wallenberg förklarar skriftligt att 45 av miljonerna är till för pensionen, så dessa kan inte spenderas riktigt än. Samt att det inte går att pruta på de villkor som råder i USA.
Och man måste ju förstå att en vd inte kan förväntas betala själv av de där andra miljonerna till sin pension, utan måste ha en extramjuk kudde att sitta på ifall han blir trött av att kränga de där 70 000 extra kylskåpen.

Med tanke på hur bra det går för USA och vilka framgångskoncept det finns Over There så är ju en amerikansk direktör oemotståndligt lockande, liksom hans spännande managemantfilosofi, sammanfattad  i: ”Det är teamwork och företagskänsla som skapar framgång i ett företag, du kan inte göra allt själv.”
Så sant som det är sagt. Den insikten är värd sin vikt i guld.

Egentligen är det grinigt att inte glädja sig åt ett sånt klipp. Gunilla Brandt, ordförande för Unionen på Electrolux på Electrolux tycker att löneskillnaden mellan högsta ledningen och bolagets tjänstemän är ”skrämmande”. (Företrädare för IF Metall har inte sagt något högt än, men gissningsvis håller de med.)
Inte ens aktieägarna verkar riktigt glada, de ser kanske också hur många kylskåp det faktiskt handlar om för en enda gubbe, om än från USA.
Förr i världen hade vi kunnat säga att vi är mer jämlikt sinnade här. På 1980-talet var skillnaden mellan direktör och arbetare ungefär fyra årslöner,
Men vi jobbar på att utjämna – mellan direktör och direktör på en global nivå. Så numera närmar vi oss omvärlden och det går minst 25 arbetare på en direktör. I  storbolag som Ericsson handlar det om mer än 70 arbetarlöner för en vd, och för IKEA cirka 60. Den ribban lyfter Electrolux nu. Fast visst är det en bit på väg mot rättvisa mellan direktörerna i Sverige och USA:

Genomsnittslönen för en svensk direktör, efter ”skitåret” 2009  ligger, enligt LO-tidningen, runt 8,5 miljoner. En tröst är att bonusarna fortsätter falla ut, medan arbetarna fått betala krisen med låga lönelyft och uppsägningar. Samt sämre villkor för a-kassan. (Sakupplysning: Infördes av den nya regeringen, som inte är kommunister, för att människor  ska flytta på sig, oavsett om det finns familj eller inte och kunna ta jobb till sämre villkor. Kanske något för Peggy Bruzelius att ta upp vid tillfälle.)
Och visst kan löneläget för svenska kolleger vara bekymmersamt. Så tjänade exempelvis Anders Dahlvig, före detta Ikeachef endast 49,2 miljoner år 2009, vilket var årsbästa i kategorin. Han toppar 2009 års inkomstliga med 49,2 miljoner kronor. Men säger själv i LO-tidningen att hans lön inte är ”extremt hög”, i synnerhet inte jämfört med  … ja ni kan väl gissa, kamraterna utanför våra gränser.
– Sett över en femårsperiod ligger jag nog efter många andra företagsledare på företag i motsvarande storlek, säger han.

Ändå finns det några argument som talar emot att det måste lockas med megalöner för att flytta just till Sverige. Mc Loughin nämnde själv vikten av teamwork.
Dygnet har inte mer än 24 timmar ens för en direktör.  Det finns många välutbildade och karriärsugna människor att dela ansvar och makt med. Alltså du måste som sagt inte göra allt själv. Och så ska du förstås inte heller ta alla pengarna själv.  Lev som du lär och lämna ifrån dig några miljoner till duktiga jobbare på företaget.
Nationalekonomen Åsa Löfström hävdar att det inte behövs drivkrafter i form av dagens stora löneskillnader för att få företagen att växa. Men vad vet hon, en sketen docent i nationalekonomi?

Sverige är fortfarande en riktigt ruggig välfärdsstat med en närmast kommunistisk skattefilosofi. Men det betyder att dina två barns skola blir gratis, deras barnomsorg likaså – och även universitetsutbildningen, om du väljer att stanna kvar. (men det gör du nog inte.) Kan också tipsa om att vi skattesubventionerar din hemtjänst, den hushållsnära, något som nog skulle få företagsekonomer i ditt eget hemland att höja ett eller annat ögonbryn.
Men för 2000 i månaden får du dessutom hela huset städat, i alla fall varannan vecka. Och du har nog råd med mer än så. Även trädgårdsmästaren hjälper vi dig med genom skattsedeln.  Vi kallar det kanske inte teamwork, men nog kan man se det så. En sorts solidaritet för att visa vår tacksamhet.

Du lär också uppskatta musik. Vår enorma skattefinansierade sektor har också hjälpt fram många framgångsrika ungdomar genom fenomenet (snart skrotade) Kommunala Musikskolan som nu även bidrar till glädjen via konserter Over There.  
Det finns en och annan som menar att även höga direktörslöner kan leda till en obehaglig “spridningseffekt” byggd på att yrket glorifieras och övervärderas. Kan det ha något samband med att de som sätter dessa löner är – direktörer själva? Nej det kan vi väl aldrig tro!