Inkri Turunen kämpar med vårdtagaren Lars Ehnströms rullstol inne på Ica i Akalla, Stockholm. När KA skrev om nerdragningarna i våras, skulle tvätt och inköp säljas till ett privat företag. Då blev ytterligare några uppsagda och under våren minskade totala antalet tjänster från 51 till 31.

Men pensionärerna är missnöjda med inköpen från det nya företaget och 30 vårdtagare har sagt upp tjänsten. Så nu springer hemtjänsten och handlar ändå.
– Det kallas promenad nu men ibland är pensionären med i affären, ibland handlar vi själva, säger arbetsplatsombudet Jalil Paknia.
Han berättar att personalen dessutom får lägga tid på sådant som inte ingår i deras arbetsuppgifter. Som att skriva inköpslistor och faxa åt de vårdtagare som hemtjänsten inte handlar åt.

Inkri Turunen och Lars Ehnström. Inkri Turunen och Lars Ehnström.
Jalil Paknia. Jalil Paknia.

En halvtimme har Inkri på sig för ”promenaden”. Ibland hinner man inte ens till affären på den tiden. Först ska man ta sig hem till vårdtagaren som ska hinna få på sig kläder. Vårdtagaren Lars Ehnström känner av stressen i affären.
– Det har blivit sämre med hemtjänsten. Det är så ont om tid till allting numera, säger han.
Hemtjänstens högsta chef är Gunilla Davidsson. Hon ser inga problem med att personalen handlar åt vissa vårdtagare.
Varför såldes inköp och tvätt ut?
– För att medarbetarna ska ägna sig åt omvårdnad, de ska inte sköta praktiska tjänster i hemmen.
Men nu gör de ju det ändå?
– Det är brukaren som väljer och då försöker vi tillgodose det. Det är vanligt att kombinera en promenad med att handla.
En enda kommunal hemtjänstgrupp springer i stadsdelarna Akalla, Rinkeby, Kista och Husby. Deras lokal ligger i Husby. Jalil hinner inte dit på lunchen för hans vårdtagare bor i Akalla. Där står deras gamla lokal outnyttjad med trasiga möbler och samlar damm. Det skulle bli billigare med bara en lokal men ingen har köpt den gamla.
– Jag äter en smörgås på cykeln, någon gång på restaurang eller också värmer jag matlådan hemma hos mina pensionärer, berättar Jalil.
Trots att så många har blivit uppsagda sparas det på allt, säger han.
– Det saknas personal men framför allt saknas verktyg för oss som är kvar. Om de kräver att vi jobbar fortare måste vi ha verktyg för det.

Det saknas cyklar för att ta sig från a till b och de måste tjata för att få plasthandskar. Jalil använder sin privata mobiltelefon i jobbet.
Kommunen varslade om att fem ytterligare skulle bli övertaliga. Kommunal centralt gick in och förhandlade – och arbetsgivaren drog tillbaka förhandlingen. I alla fall just nu.
Enligt Gunilla Davidsson avvaktar de eftersom en ny enhetschef i fortsättningen ska se över flera enheter och det är möjligt att några sägs upp senare. Hon menar att antalet vårdtagare sjunker stadigt och därför behövs färre personal.

Bland dem som blivit övertaliga hittills har de flesta valt så kallad frivillig lösning, enligt Kommunals klubbordförande Riitta Eddib. Då har man lön i ett år och kan söka andra jobb. Det andra alternativet är att bli omplacerad i kommunen. Hittas inget jobb inom fyra månader sägs man upp på grund av arbetsbrist.
– Det är inte enkelt att hitta nya jobb i Stockholms stad, den verksamheten krymper ju, säger Ritta Eddib.
Jalil Paknia skyndar iväg på sin cykel. Och Inkri Turunen får äta sin lunchmacka på väg till nästa vårdtagare. Framtiden ser mörk ut, säger hon. Men Gunilla Davidsson säger att det ”absolut finns hopp för kommunal hemtjänst”.

I Stockholms stad är det företaget HSB omsorg som får alla pensionärer som inte aktivt väljer utförare av hemtjänst.
Tidigare fick man den kommunala om man inte gjorde något val.