– Jag är jätteglad. Jag blev otroligt rörd när jag fick mejlet och var tvungen att ringa min man Gunnar och lipa lite för att jag fått ett så fint pris.

Varför tror du att just du fick priset?
– Jag kämpar för barnen, jag orkar vara den tjatiga tanten som hävdar att barnen ska vara i fokus. Även om jag ibland tänker att jag borde vara hemma hos mina egna barn istället (skrattar). Jag är osentimental när jag pratar om missbruk, det ska vara lika oladdat som att prata om fiskpinnar.

Varifrån kommer ditt engagemang för utsatta barn?
– Jag har varit med om det själv. När jag växte upp som alkisbarn hade jag behövt höra att jag inte var ensam. Man känner ensamhet i märg och ben av den här utsattheten. Jag sa ’snälla mamma, drick inte’ och hon tog en klunk och sa ’jag dricker inte’. Man vågar inte lita på sin magkänsla, man tror att man är galen. Det är viktigt att bekräfta barnen och säga ’jag ser det du ser, jag tror på dig’.

Priset är 20 000 kronor som du ska skänka till en förening eller organisation, vem ska du ge pengarna?
– Till organisationen Maskrosbarn och Therese Eriksson för hon är helt enastående. Hon är orädd och kommer till skolor och pratar om missbruk och psykisk ohälsa. Det önskar jag att någon hade gjort när jag gick i skolan. Hon fokuserar på kraften i de här barnen. De är inga stackare – de är motsatsen till curlingbarn och vet hur man överlever kriser.

Junis är nykterhetsorganisationen IOGT-NTO:s juniorförbund.
Varje år delar de ut priset Junis kompis till en offentlig person som har uppmärksammat barns behov utifrån organisationens värderingar.