Är du klädd för ditt jobb?

Anzela Huzzi öppnar glasdörren till Carema Cares nya äldreboende i Bromma i Stockholm. Hon är klädd i vitt och ljusgrönt, samma färgskala som i företagets logga.
– De här kläderna är sköna att arbeta i, säger Anzela Hussi som tidigare burit Caremas mörkblå och röda byxor och bussaronger. Förklädet är jättebra, det har ordentliga fickor där man kan ha telefon, larmdosa och handsprit.
När hon arbetar inne hos de boende, använder hon dessutom engångsförkläden och engångshandskar. Är man i köket finns det särskilda förkläden.
Man kan välja på grönt eller vitt, på tröja av piké eller trikå. Det finns herr- och dammodeller av allt, men männen har hittills valt bort förklädet.

ANZELA HUZZI vårdar äldre i Caremas nya arbetskläder. FOTO: ANDERS?LINDH

TUIJA KRONSKRANS kör buss, sen ett år i Arrivas kläder. FOTO: ANDERS?LINDH

HEIDI EINARSEN städar Hemmestaskolan i egna kläder. FOTO: MARIA ANNAS

Tuija Kronskans kör buss och har plockat fram vinterjackan, en modell som bussbolaget Arriva har lovat ska bytas ut mot en varmare. Förarna har också efterlyst reflexer, de riskerar att bli påkörda när de rör sig i mörkret runt bussen. Schalen har hon runt halsen, den och slips för herrarna är obligatorisk mellan första september och sista maj, under sommarmånaderna får de inte användas.
– Vi har begärt att det ska vara kardborrband eller något som gör schalen lossnar om någon rycker tag i den, säger Tuija.
Facket vill ha ett uniformsråd där man kan diskutera arbetskläder. Nu kommer synpunkterna i efterhand. Och synpunkter finns det:
– Vi har bara tunna byxor året om, nu talas det om att vi ska få termobyxor att ha på vintern. Vi är missnöjda med modellerna, skjortor utan bystveck som inte känns bekväma, trots att det sägs att det är dammodell. Foder och sömmar i jackor går sönder och storlekarna varierar mellan olika leveranser, en 42:a kan ena gången vara lagom, nästa gång alldeles för liten.

De kvinnliga förarna kan ha kjol om det är varmt på sommaren, men männen får inte köra i shorts. Har man ingen tröja över den vita skjortan måste axelklaffarna sättas på.
Henrik Persson, projektkoordinator på Arriva, säger till KA att kvaliteten på flera plagg ska förbättras och problemen med storlekar och modeller liksom reflexer ska lösas.

Heidi Einarsen syns på långt håll genom fönstren i den upplysta matsalen på Hemmestaskolan i Värmdö.
Hon har svart t-shirt med krage, en bomullskofta som går mot lila, antracitgrå stretchjeans och en liten magväska med mobil, scheman och rakbladsskrapa för att ta bort tuggummi. I en hälla vid linningen hänger ett knippe nycklar.
– Jag vill absolut jobba i jeans, det är lite tufft och passar här i skolan. Vi får köpa egna arbetskläder, det får kosta kring tusenlappen per år, men jag har nog inte använt mig av det på några år.
Är man 50+ och lätt svettas, är det inte skönt med för mycket syntet, förklarar Heidi. Och hon gillar att kunna klä sig lite varierat.
– Man kan ta på sig något färgglatt när det känns lite trist.
Å andra sidan kanske eleverna skulle ta städarna på lite mer allvar om de hade ”uniform”, funderar hon.
– Som kocken som är klädd i svart och har lite högre status än köksbiträdet i traditionellt förkläde. 
Heidi rör sig över golvet med svarta Foppa-tofflor – en fotvårdsspecialist skulle ta sig för pannan…
– Men jag har inlägg i dem och trivs bättre med dem än rejäla skor från specialfirmor. När de blir smutsiga slänger jag bara in dem i tvättmaskinen.