Brandstationerna är ojämställda på så sätt att få eller inga kvinnor jobbar där. Dessutom finns attityder och normer som gör det svårt för brandmännen att leva jämställt även privat och ta sitt ansvar för hem och familj.
En upprörd brandman ringde nyligen till KA. Han kände sig diskriminerad eftersom hans chef ville flytta på honom för att han tog ut så mycket föräldraledighet.
– Branschen är ett gubbvälde. Man förstår inte varför jag ska vara hemma med barn för jag har inga tuttar. En brandman ska fortfarande vara en stark karl med hår på bröstet, sade han.
Nu har chefen backat och brandmannen vill vara anonym för att inte stöta sig med någon.

Det är vanligt att brandmännen blir motarbetade när det gäller föräldraledighet, berättar Martin Hall som jobbar med flera liknande fall. Han förhandlar åt en brandman som inte får gå ner i arbetstid trots att hans familjesituation kräver det. Enligt Martin Hall har arbetsgivaren frångått den jämställdhetspolicy som de är stolta över.
– I den står att man ska hjälpa anställda att lösa sin familjesituation.
Till skillnad från vården, där kvinnor kämpar för rätt till heltid, är normen att en brandman ska jobba heltid.
– Det är nästan omöjligt att jobba annat än 100 procent, säger Martin Hall. Det finns ett par som har fått 75 procent men de har fått stånga sina huvuden blodiga för det.

Martin Hall menar att det krävs en omorganisering av brandstationerna för att de ska bli jämställda arbetsplatser. Man måste börja med att få in fler kvinnor på stationerna.
– Jämställdheten kommer att kosta pengar. Om tjejerna inte klarar testerna för att få jobb, måste vi lägga om våra tjänster så att alla inte behöver vara rökdykare.