I en tidigare intervju med Kommunalarbetaren sa Baudin att han var ”övertygad” om att Mona Sahlin skulle leda Socialdemokraterna i 2014 års val. Så blir det nu alltså inte, men han tycker ändå att hon gjorde en bra valrörelse och pekar inte på några särskilda egenskaper som efterträdaren bör ha.
– Det är ju det klassiska. Personen ska vara kompetent och kunnig och jobba bra med media.

LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin sitter i Socialdemokraternas verkställande utskott. Hon kallar Sahlins besked för ”sorgligt”. På frågan om vilka egenskaper hon tycker att nästa partiordförande bör ha, svarar hon:
– När jag stod i teve och svarade på den frågan idag tänkte jag ”herregud, det är ju samma egenskaper som Mona hade”. Lyssnande, trogen de politiska styrårorna om jämlikhet, solidaritet och rättvisa. Hellre se till laget än jaget. Socialdemokratin är som bäst när man förmår se lite bredare, förena det breda löntagarintresset och utgå från arbetslivets villkor.
Bör det vara en riksdagsledamot?
– Det är bra om det är det, men det är inte nödvändigt.
Bör det vara en kvinna?
– Det är viktigt att aktivt söka efter det, så att Mona inte blir en parentes i partiets historia.
I dagens tidningar får alla kandidater en höger- eller en vänsterstämpel. Hur mycket ligger det i det där?
– Vi är ju vänster allihopa.  

Kajsa Borgnäs, tidigare ordförande för Socialdemokraternas Studentförbund, sitter också hon i kriskommissionen.
Hur påverkas kriskommissionens arbete?
– Jag har inte hunnit prata med de andra medlemmarna i kriskommissionen, men det är möjligt att partistyrelsen gör några små förändringar i direktiven, bland annat eftersom man tidigarelägger kongressen. Men i sak har jag svårt att tänka mig att det skulle förändras särskilt mycket.
Hon tycker att det är ”rimligt” att Mona Sahlin nu avgick.
– Det är klart att det inte bara är en politisk fråga utan också en personfråga när man gör ett sånt dåligt valresultat.

Finns det någon kandidat som kan överbrygga den spricka som nu målas upp mellan höger- och vänsterfalangerna inom S?
– Det är klart att det måste finnas. Men jag tänker inte säga vem eller vilka.

Flera företrädare, bland annat tidigare SSU-ordförande Niklas Nordström, har på sistone sagt att Socialdemokraterna måste vara ett parti för ”de som jobbar”. Håller du med?
– Nej, det där är tramsigt. Det är klart att vi också ska vara ett parti för de som jobbar. Men att vara ett arbetarparti innebär att man ser hur viktigt arbetet är för samhället och för enskilda individer, och därför också hur fruktansvärd arbetslösheten är. Med en arbetslöshet på åtta procent måste vi vara ett parti för de som jobbar och för de som just nu inte jobbar, men som vill jobba.

Går det att ha en partiordförande som i tre och ett halvt år inte sitter i riksdagen?
– Ingen aning, men jag tror säkert att det går.

I tidningarna lyfts redan Margot Wallström upp som en slags frälsarkandidat. Vad kommer sig hennes status?
– Två delar. Hon är säkert en väldigt duktig politiker, det andra är att gräset är grönare på andra sidan, även vad gäller personer. Det är lätt att projicera en fantastisk bild på en person som inte är närvarande och hemma och som man inte känner till.

Kajsa Borgnäs är ordförande för den grupp av kriskommissionen som ska handla om idédebatt och omvärldsanalys. Kommissionen i sin helhet leds av kommunalråd i Göteborg Anna Johansson och tidigare SSU-ordföranden Ardalan Shekarabi. Han säger:
– Det politiska förändringsarbetet måste få fortsätta. Mona Sahlins avgång får inte innebära att arbetet med att uppdatera politiken avstannar för att alla fokuserar på personfrågorna.
Han vill inte säga något om vilka egenskaper en framtida partiordförande bör ha.
– Det man kan säga är att det är viktigt att alla kandidater lägger fram sin politik och sin syn på hur de vill förända socialdemokratin, så att de också får ett tydligt mandat. Vi har inte haft såna processer tidigare. Jag tror att det är viktigt att de som kandiderar till partiledningen också presenterar i förväg vad de vill göra och hur de ser på socialdemokratins utveckling. Då får de också stöd för idéerna när de blir valda, och det gör att det blir ett tydligare demokratiskt inflytande för medlemmarna.
Så du vill ha en öppnare process?
– Ja.

Var det något som saknades när Mona Sahlin blev vald?
– Jag var inte inblandad då, men det var ju inte en process där olika kandidater la fram sina förslag.

Maria Stenberg, kommunalare och ordförande för LO-distriktet i Norrbotten, säger att Mona Sahlins beslut var väntat, men ändå olyckligt.
– Nu hamnar vi i persondiskussioner och kanske inte fokus hamnar så mycket på kriskommissionens arbete. Partiet flyter omkring som en kork i ett öppet hav.
Hon tycker inte att det är nödvändigt att nästa partiledare är en kvinna.
– Att hamna i såna diskussioner vore förödande. Vi måste ha en ledare som kan leda partiet, som gillas utav människor, som man känner förtroende för. En ledare ska man vilja lita på och följa.
Hon efterlyser fler fackliga frågor, såsom arbetsmiljön och arbetskraftsinvandringen, i Socialdemokraternas förändringsarbete.
– Vi skulle behöva lite fackliga ansikten i toppen på partiet. Det spekuleras ju i Stefan Löfven från IF Metall och honom har jag förtroende för.

Korkar som flyter och hela hav som stormar. Ja, det senare uttrycket använder kommunalaren Dan Gabrielsson, också han ordförande för ett LO-distrikt, det i Västsverige. Något som nödvändigtvis inte behöver vara dåligt:
– Det kanske är bra att hela havet stormar. Nu får man verkligen vända ut och in på alltihop och det finns inga särskilda hänsyn att ta. Nu är det verkligen upp till bevis.
Han säger att han har en kandidat, en manlig sådan, men att han inte vill säga vem. Bland annat på grund av partiets historia att de som fått frågan tidigt sällan blivit ordförande.
– Men det är viktigt att det är en person med känsla för det fackliga arbetet, även om han inte behöver komma därifrån. En av de största ledare vi haft är Olof Palme. Olof Palme pratade om rättfärdighet. Vi behöver en människa som står upp mot de klassklyftorna som hela tiden ökar i samhället. Jag känner ibland att Socialdemokraterna har kapitulerat.
Han tycker, liksom Maria Stenberg, inte att det är nödvändigt att en partiordförande kommer från riskdagsgruppen.
– Den viktigaste frågan är att skapa ett parti där människor känner igen sig i sin egen vardag. Problemet idag är att många arbetare inte känner igen sig i partiet. Man ser inga större skillnader mellan ett borgerligt styre och ett socialdemokratiskt styre. De som representerar arbetarklassen lever i en helt annan verklighet än vad vanligt folk gör. Man har svårt att identifiera sig med hur det är att få månadslönen att gå ihop.
Dan Gabrielsson tror inte på att partiet nu borde söka sig till mitten.
– Det har aldrig gått att köra nån copycat och gå till höger. Det kommer man aldrig att lyckas med. Den sidan är redan intäckt av borgerligheten.

Gullbritt Adolfsson, ordförande för Kommunals Skåneavdelning, vill inte heller hon peka ut någon efterträdare.
– Men gärna en kvinna. Jag ser andra egenskaper hos en kvinna. Samtidigt tror jag tyvärr att det har legat emot Mona att hon har varit det. Man hade inte behandlat en man på det sättet. Den nya partiledaren ska vara lyhörd och ha förmåga att samla folk.
Gullbritt Adolfsson efterfrågar ”lite nytänkande” hos den partiledning som nu kommer att väljas på Socialdemokraternas kongress i mars.
– Nya arbetssätt, nya sätt att föra ut politiken på. Det handlar inte om att i grund och botten ändra politiken.

En som inte delar den analysen är den socialdemokratiske debattören – och tillika Kommunalarbetarens kolumnist – Daniel Suhonen, redaktör för SSU:s tidning Tvärdrag. Han tycker att Socialdemokraterna saknar en ideologisk diskussion:
– Nästa partiledare måste vara en person som deklarerar en ståndpunkt, som inte bara blir vald för att den är en karismatisk person. Jag vill ha ett socialt patos igen. Ska man förnya sig så måste man ta avstamp i nånting. Då måste man också ta avstånd från den högervridning man haft i så många år. Säga: ”Vi har gjort fel.” Precis det som Reinfeldt gjorde fast åt andra hållet, det Tony Blair gjorde. Det måste också inbegripa ett förlåt för 90-talet, där vi försämrade villkoren för de som behöver vår politik mest. Så länge man inte gör det avstampet kommer man aldrig gå vidare. Då är det kört.
Daniel Suhonen nämner de tidigare ministrarna Morgan Johansson och Lena Sommestad som tänkbara efterträdare.
– Lena Sommestad ser klimatfrågan och maktfrågorna på ett helt annat sätt än det som varit tongivande i dagens partiledning. Det menar jag skulle kunna vara en förnyelse. Jag ser inte Lena och Morgan som vänsterkandidater utan som mittenmänniskor och det är vad det här partiet behöver, inte någon från flankerna.

Under åren 1982 – 1991 var Bengt Göransson socialdemokratisk minister, bland annat på kulturdepartementet. Han efterfrågar en djupare politiska analys.
– Vi måste komplicera den politiska diskussionen. Därför blev det den här gången så farligt och förödande när man väljer nyliberalismens sätt att tro att det bara gäller att värva den enskilda människan och hennes privata intressen. Jag möttes ständigt av folk som sa att man skulle hitta på olika budskap åt olika grupper, då blir partiet i själva verket en leverantör av tjänster till de enskilda grupperna. Istället för att organisera en samhällsgemenskap.

Slutligen, en röst från den kristna delen av socialdemokratin, statsvetenskapsprofessor Ulf Bjereld. Han pekar på tre egenskaper som nästa S-ledare måste ha:
– En person med förmågan att samla och leda partiet, förmågan att leda det viktiga förnyelsearbete som är nödvändigt för partiets fortsatta väl och ve och den tredje egenskapen är att personen måste vara en slagkraftig person utåt.

Finns det en sån person?
– Det tror jag inte, i alla fall inte i den krets som hittills har presenterats. Det är därför jag då och då har lanserat tanken att Socialdemokraterna skulle närma sig Miljöpartiets styresform. Kanske inte språkrör, men en partiledare och en vice partiledare. Varav den ena har en riksdagspost och kan sköta det viktiga och tunga oppositionsarbetet, ta partiledardebatterna, medan den andra personen kan leda förnyelsearbetet och tala med rörelsen och samspela med media.

När Socialdemokraterna talar om förnyelsearbete verkar det vara av Gud givet att man vänder sig åt höger. Är det så?
– Nej, det är det inte. Men jag håller med dig om att det är så ordet förnyare används i debatten. Socialdemokratin står inte inför ett vägval där en väg går åt vänster och en åt höger, utan socialdemokratin måste bygga sin egen väg. Det centrala är att den vägen förmå forma den politik som har fäste för det nya samhälle som kan kalla informationssamhälle eller kunskapssamhälle, som vi är på väg in i och som efterträder det gamla industrisamhälle vari socialdemokratin föddes och har sin bas. Jag ska inte säg att det är bortom vänster och höger, det är det inte, men det är något kvalitativt nytt. Allt fler svenskar är extremt välutbildade. De enkla manuella jobben är betydligt färre och kräver utbildning och vidareutbildning. Den delen av vårt sätt att leva tillsammans som har med kunskap och information att göra är nånting som kommer att bli allt viktigare. Och den politiska kraft som först förmår att göra politik av det området har ett försteg vad gäller kampen om den politiska dagordningen för mycket lång tid framöver, säger Ulf Bjereld.