”Skadliga” minimilöner lyfts i ny KI-rapport

Under senare år har fackföreningsrörelsen drivit frågan om högre minimilöner men mötts av kraftigt motstånd från arbetsgivarna. I Statliga Konjunkturinstitutets (KI) senaste lönerapport finns ett avsnitt om minimilönernas effekt för jobben. Enligt KI ”antyder” deras analys att höga minimilöner kan hålla tillbaka sysselsättningsökningen. Detta motiverar ”försiktighet” i minimilönehöjningar, enligt KI.

Kommunalarbetaren frågade forskningschef Juhana Vartianen om varför KI nu tar upp frågan.
– Vi vill förbättra vår kunskap. Sedan finns ett önskemål från vår huvudman, finansdepartementet, att vi skriver mer om lönespridning och lönestruktur, svarar han.
KI:s utgångspunkt är att våra löner speglar hur olika produktiva vi är. De vill undersöka om minimilönerna i de fackliga avtalen är hinder för arbetslösa att få jobb. Skälet skulle vara att arbetslösas produktivitetsförmåga är lägre än minimilönerna.

Hur mäter man då produktiviteten för den som saknar jobb? KI säger sig göra en ”grov skattning” genom något KI kallar ”hypotetisk lön”.
Man studerar personer i ett statistiskt urval, ett Minisverige.  Där finns både företagare, kärnfriska anställda, sjukskrivna, personer med sjuk- och aktivitetsersättning och arbetslösa. Man vill uppskatta vad personerna skulle tjänat om de jobbat heltid.
Den svåra skattningen av nivån på ”hypotetisk lön” är avgörande för resultatet. För vissa personer sätts den till dagens lön, för andra till lönen när man senast jobbade. Finns det inte uppgift om den kan ”hypotetisk lön” exempelvis sättas lika med sjukersättningen.

KI kommer fram till att 9 procent av alla personer i arbetsför ålder har ”hypotetisk lön” som 2008 understiger minimilön på 13 800 kronor i månaden, räknad i heltidslön. För de som är arbetslösa sägs den siffran vara 14,8 procent.
Uppseendeväckande är att man kommer fram till att hela 6,5 procent av de som har jobb, utan frånvaro under året, också har en ”hypotetisk lön” som understiger 13 800 kronor, under lägsta minimilönen. Hundratusentals arbetande skulle ha så väldigt låg lön!
Rapportens diagram i över lönespridningen inom industrin, kommunerna och hotell- och restaurang visar dock på att nästan ingen har så låg lön.

Man kan fråga sig hur bra KI:s skattningar är när hundratusentals som inte är arbetslösa, inte har någon frånvaro alls, sägs ha en hypotetisk lön under 13 800 kronor?
– Minimilönerna omfattar inte alla branscher och det finns alltid individer som jobbar under minimilönerna. Jag tycker inte den siffran är osannolik, svarar Juhana Vartianen
– Men det intressanta är att bland de arbetslösa har tio procentenheter fler en hypotetisk lön som ligger under minimilönen.
– Men vi betonar att det här är osäkert och lite spekulativt.

Skulle fler kommunalare få jobb om minimilönerna sänktes?
– Det borde vi analysera, den analysen har vi inte gjort.

Men ni pekar ut minimilönerna som ett hinder för jobb?
– Vår kalkyl antyder att det kan vara så. Det kan finnas individer som skulle kunna få jobb till löner som understiger minimilöner, svarar han.

Fram till början på 1990-talet hade kommunalarna tarifflöner så att minimilönerna höjdes i samma takt som övriga löner. Då var deras arbetslöshet låg. Sedan halkade minimilönerna länge efter samtidigt som arbetslösheten växte.
Pekar inte den utvecklingen snarast på att det är ett problem att inte höja minimilönerna?
– Det var en period då kommunal verksamhet fick spara och hade mindre pengar till att upprätta verksamheterna och sysselsättning. Det hade inte mycket med lönesättning att göra, svarar Vartianen

Vilken roll spelar lönesättningen för sysselsättning är en gammal tvistefråga bland ekonomer. Om löntagarna tjänar mer bidrar det till den ökade konsumtionen som behövs för ekonomisk tillväxt och jobb. Det perspektivet saknas helt i KI-rapporten.
Sedan början på 1980 har vi i land efter land i västvärlden haft två trender: växande inkomstskillnader parallellt med växande arbetslöshet.

Är inte ökad inkomstspridning skadlig för ekonomisk utveckling?
– Det är en klok fråga, men jag tror ändå att svaret är nej. Det här är nog två fenomen som oberoende av varandra löper på sina spår.
– Jag tror att den låga arbetslösheten som man hade fram till 90-talet inte var hållbar i sig. Den berodde på att man inte hade kontroll på inflationen.
– Arbetslösheten under tre procent som man hade i Sverige gav upphov till en upptrappning av prisökningar, inflatorisk spiral.
– En annan orsak var ständigt fler offentliga arbetsplatser. Men en sådan utveckling kan inte pågå för evigheter. Det måste bli ett stopp.

Men det här är inte bara en svensk utveckling, även i USA har inkomstspridningen ökat kraftigt…
– Ja i USA har arbetsmarknaden och politiken fungerat så att endast de mest förmögna och bäst avlönade fått stora ökningar. I Europa har säkerhetssystemen (sociala trygghetssystemen reds.anm.)generellt blivit generösare jämfört med 1960-70-talet , och det spelar nog roll.
– Bättre arbetslöshetsförsäkringar kan kanske något höja arbetslösheten.
– Frågan du ställer är väldigt djup och intressant och jag kan inte säga att jag till fullo kan besvara den. Men jag tror inte på någon enkelt samband som gör att de här två faktorerna går hand i hand.