Vad går att göra åt det här då? Bra sätt är, det jag gjort denna vecka, att blogga, skriva insändare, engagera sig i en förening och lita på sin egen förmåga. Det önskar jag många, många fler skulle ha tid och ork till.

I gårdagens Debatt från Göteborg behandlades ämnet bildningsförakt. Bl a debatterade Ebba Witt Brattström och Gunnar Falkmark, professor i statskunskap om att vi inte kan vår historia, kan inte den samhällsutvecklling som varit i Sverige.
Kort sagt, vi läser fel böcker. Böcker som ger den kunskapen, men också upplevelser.
Jag kan till delar hålla med och slår verkligen ett slag för boken. Det finns hur många bra böcker som helst och det som är bäst av allt är dessa böcker finns på våra biblotek. Det behövs en upplysningskampanj för att vi som samhällsmedborgare ska förstå vilken guldgruva bibloteken är.
Att det ska finnas bilblotek är i högsta grad en politisk kamp som socialdemokratin drivit hårt. Idag tycker vi att det är självklart. Alla ska kunna låna böcker stora som små. Alla har faktiskt inte råd att köpa böcker. Biblioteken är även ett hjälpmedel för skolan och flera företag har minibibliotek eller bokcirklar.

Så visst läses det en del, men frågan var och är; är det rätt böcker? Vi vet att kunskap är makt och då tror jag att det är viktigt att arbetarrörelsen fortsätter med facklig och politisk, men också samhällspåverkande, skolning.
ABF har betytt och betyder mycket och som Karl-Petter Torvaldsson, ordförande i ABF, sa i gårdagens Debatt så läser 6 av 10 industriarbetare inte böcker.
Alarmet måste på, åtgädrer måste till så det inte fortsätter att vara en klassfråga.
Jag anser att det är så idag och jag menar också att ska
flera LO medlemmar in i det politiska livet (vilket jag tycker) då behövs medvetna satsningar på skolning. Nog om detta.

Jämställdhet. Har vi det i samhället?
Ja, vi är ganska bra i Sverige på jämställdhet, men det finns mer att göra och det vi uppnått ska underhållas.
Jag kan ta idrottens värld som nästa stora slag för att öka inställningen att tjejer och killar är lika viktiga. Det är inte alltid så inom idotten idag och jag måste säga att jag blir besviken på de fördomar som finns och oviljan att göra något åt det.
Direkt ska jag säga, att allt är inte nattsvart, men det är skymning.
Fotbollen känner jag till en del och här tycker jag att Fotbollsförbundet skulle kunde vara mer offensiv.
Det skulle behövas marknadsföring av damfotbollen från bredd till elit. Jag är nästan benägen att säga att fotbollsförbundet borde tvinga klubbar och föreningar att kvotera in kvinnor på ordinarie platser i sina styrelser. Många klubbar har egna damsektioner och det är bra, men det får inte bli en sidoverksamhet som ska sköta sig själva.
De är lika viktiga för klubbens varumärke som herrarna. Egentligen borde Riksidrottsförbundet ha kvotering på sin agenda för att påverka all medlemsförbund.

Idag är det många tjejer som är framgångsrika inom sina idrotter. Det finns många förebilder; Lotta Schelin, fotboll, Anja Persson, alpint, Annika Sörenstam, golf, Helen A Johansson, trav, Therese Ahlshammar, simmning, osv.
Tjejerna behöver dessa förebilder och svenska folket vill se svenska framgångar i stora mästerskap. För att nå dit krävs att man satsar på bredden från början.
En supermanlig sport har varit Trav och galopp. Där det verkligen varit könsuppdelat. Killarna äger, tränar och kör hästarna. Tjejerna sköter hästarna.
Det är glädjande nog en verklighet som på en ganska kort tid förändrats. Inom galoppen är 15 av 34 jockeys tjejer. Av 12 lärlingar är 8 tjejer.
Inom travet finns samma tendens bland lärlingarna. Där har siffran ökat frå 67 tjejer 1995 till dagens 226. Ökning sker framförallt i åldern 18 – 30 år och beror till viss del på att man inom travet idag rider Monté.
Så sent som 1977 fick travet sin första proffstränare Ann-Mari Härdin. Under 2000-talet tillkom 37 nya kvinnliga proffstränare.
Jag har ingen direkt kunskap om varför det varit den här utvecklingen, men det måste ju bero på något och det tycker jag att sporten skulle delge andra.

Som sagt fredag. Det är helg, vi är i oktober, sommaridrotterna håller på att avsluta sina serier. Vinteridrotterna är i gång för fullt.
Mitt hjärtelag Åtvidabergs FF spelar hemma mot Häcken på söndag. Alla fyra kvarvarande matcher är ödesmatcher. Vinna eller försvinna.
Inför deras allsvenska återkomst var det inte många experter som trodde på ÅFF och visst har det varit upp och mycket ner. Höstsäsongen har varit bra och det skulle sitta fint med fortsatt spel i allsvenskan nästa säsong och ge omvärlden en knäpp på näsan. Kristian Bergström har varit klippan i laget och haft uppdraget att vara bryggan från det gamla till det nya. Hans säsong har inte varit helt lysande, men han är att lita på. Jag hoppas verkligen att han får uppleva det han var bidragande orsak till. Att ta upp ÅFF till allsvenskan och se till att ÅFF stannar kvar.

Vi är många supportrar som följer de sista matcherna, men en plats på huvudläktaren står tom. Det är min 89 årige farbror Knut Tingebys plats. Han dog förra helgen. Han har haft sin sittplats i hur många år som helst. När vi pratades vid sista gången, det var i samband med matchen mot Malmö hemma, sa han att det ser lovande ut.
Han var ingen man av stora ord, fast han varit polismästare i Åtvid. Däremot stod han upp för sitt lag i vått och torrt.
Så för ÅFF:s del är det att spela för Knut och allsvenskan.

S-kvinnorna firar 90 år i år. Som en del i sitt firande har de idag ett seminarium om kvinnors kamp för en jämställd värld. Det är bara att konstatera att allt hänger ihop i våra liv, nationellt som internationellt. Vi har bara en värld och den har vi ansvar för, var och en. Det är tillsammans vi kan se till att den överlever till våra barn och barnbarn. Men också att vi har ett samhälle som bygger på fred, frihet och alla människors lika värde.
För att nå dit behövs en fortsatt kamp som bygger på solidaritet och respekt för varandra. Oavsett vem jag är, var jag kommer ifrån eller var jag bor.
I den kampen kommer jag vara med. Kommer du?