Efter morgonens bestyr har jag tagit en promenad och verkligen njutit. Jag har mött många olika människor, stora som små. Det är ett bra promenadstråk och många som promenerar.
Jag funderar ofta över det här med högerregeln när man är ute och går. Gäller den eller inte?
Ska den som går ensam flytta på sig så att de som kommer två eller flera i bredd kan fortsätta att ta plats?
Visst är det ganska oviktiga saker, men detta kan vara en källa till förtret, speciellt om den som ska gå åt sidan får gå ut i en vattenpöl eller högt gräs.
Som ni märker är det inte alltid de stora världsfrågorna jag brottas med.

På vägen hem blev jag lite nostalgisk. Jag trampade på en kastanj och vips var jag liten och gick i ”lekis” och var ute på utflykt. Många utflykter gjorde vi till Kyrkbacken, tio minuters promenad från lekskolan. Det låg skyddat, erbjöd slät mark till lekar, många olika träd bl a kastanjer och ekar och sist men inte minst en bra kälkbacke på vintern.
Jag kommer ihåg att vi samlade ihop massor av löv i olika lövhögar som vi sedan hoppade runt i och kastade på varandra. En viktig uppgift var också att plocka kastanjer för att ta med tillbaka till lekskolan och göra djur av. De allra finaste gjorde vi vackra halsband av och jag kan lova att vi letade länge, länge för att hitta de allra bästa kastanjerna.

Det glädjer mig att än idag finns det många barn som via förskolan får den har möjligheten att vara ute och göra riktiga fynd, helt gratis. När vår Viktor gick hos sin dagmamma Kerstin plockade dom kastanjer. Dom har jag fortfarande kvar i skål på kakelugnshällen. För mig blev det läge att titta lite extra på dom idag och vem vet i morgon kanske jag fyller på med nya.
Det är ju högsta designvarning!