Hon är ambulanssjukvårdare söder om Stockholm och jobbar dag, natt och hela dygn.
Eva tror att det är åldern. Nu är hon 46. Runt 40 började sömnproblemen.
Värst är dygnspassen. Oftast blir hon väckt tre gånger, totalt blir det kanske två timmars sömn. När larmet går ska Eva i väg på 90 sekunder.
– Många gånger upp och ner påverkar mig mer än att vara uppe hela natten.
Efter första utryckningen kan hon oftast inte somna igen.
Och ibland får hon inte vila alls.
– Det är inte rimligt att jobba 24 timmar. Man har inte samma fokus. Känslan av att inte kunna prestera får mig att må skitdåligt.
Efter en vecka med många nattpass sover Eva dåligt när hon är ledig. Somna går bra, men efter några timmar vaknar hon. Avslappning hjälper inte. I stället tittar hon på tv. Dricker varm mjölk.

Om hon har sovit dåligt länge och har ett nytt 24-timmarspass nästa dag tar hon en halv sömntablett.
– Jag vill inte ta tabletter, men det är ok att göra det för att fixa jobbet.
Annars känns det som om hon har bomull i hela huvudet.
Trots det vill Eva fortsätta till pension, jobbet är världens bästa. Det är självständigt, varier-ande och hon träffar mycket människor.