Vi ska ta plats
Så har Finansminister Anders Borg presenterat regeringens höstbudget den är omfattande och har ingången att det ska sparas lite mer innan det finns ett reformutrymme.
Pressmeddelandet från finansdepartementet har som första pratminus från Borg: "Regeringens främsta mål är att föra Sverige tillbaka till full sysselsättning. Vi fortsätter därför att stärka arbetslinjen och minska utanförskapet, säger finansminister Anders Borg."
Ylva Thörn är fd förbundsordförande i Kommunal och bloggar vecka 41 på Kommunalarbetaren.
Jag funderar på vad är full sysselsättning? Kommer jag någonsin att få uppleva det?
Enligt mig är det när alla som kan och vill utifrån sina förutsättninger eller med kompetensutvecklig får ett arbete.
Ett arbete med en sysselsättningsgrad som gör att man får en lön som går att leva på.
Det är ett tufft mål som sätts upp, särskilt med tanke på att regeringens prognos ligger på 6 % arbetslöshet 2014. De åtgärder som föreslås för att minska arbetslösheten är ungefär samma som tidigare, öka trycket på den som är arbetslös. Eller som det heter, öka drivkraften.
Det är inget fel att öka drivkraften, frågan är bara vad är den verksamma medicinen.
Jag menar att man måste se varje individ för sig och satsa på en aktiv arbetsmarknadspolitk där just varje person får åtgärderna anpassade till sina förutsättningar.
Jag menar också att man måste se kvinnors och mäns olika förutsättningar och var arbetsutbudet finns.
Regeringen presenterar i budgetens bilaga 3 Ekonomisk jämställdhet mellan kvinnor och män. Den visar på ett alldeles utmärkt sätt hur verkligheten ser ut för kvinnors och mäns arbetsdeltagande.
Den rekommenderar jag som innovationslektyr, för att få igång idéer som kan åtgärda den ojämställdhet som faktiskt råder på svensk arbetsmarknad 2010.
Dessutom rekommenderar jag Borg och arbetsmarknadsminister Hillevi Engström att närma sig de facklliga organisatiionerna där det finns en otrolig kompetens och kunskap om medlemmarnas behov.
Nu när jag inte dagligen befinner mig i hetluften har jag övergått från att läsa deckare till att läsa memoarer eller biografier över i mitt tycke intressanta personer.
Jag har bl a läst I en annan värld av män. Det är en biografi över Gertrud Sigurdsen skriven av Lena Näslund.
Gertrud är kontoristen som jobbade på LO-borgen och som vid sidan av jobbet på LO gjorde politisk karriär bl a som biståndsminster 1973-76, sjukvårdsminister 1982-85 i dåvarande socialdemokratiska regeringar. Hon började på LO som kanslist 1949 och anställdes efter en del turer som LO-ombudsman.
När jag har läser den här boken inser jag vilken kraft och uthållighet denna kvinna har. Konsekvent har hon drivit jämställdhetsfrågorna och kvinnors rätt till ett eget arbete.
För att nå dit var det viktigt att samhället det offentliga erbjöd barnomsorg på dygnets alla timmar.
Det finns energi att hämta i den boken, samtidigt som jag inser att det tar tid att förändra. Jag är dock mer övertygad än någonsin att vi kvinnor hela tiden måste ta en aktiv del i fack och politik för att förändra och att vi ska kämpa sida vid sida med männen.
Vi ska ta plats, driva på och ta ansvar.
Som en liten sakupplysning kan jag informera om att LO:s kvinnoråd krävde nattomsorg för skiftarbetande föräldrar redan 1954.
Det dröjde till 1976 innan LO ställde sig bakom kravet.
Gertrud fick sedan skriva en motion till riksdagen som antog ett förslag om försöksverksamhet.
Dags för genomförande av nattis, kära kommunalråd ute i landet.
Jag undrar också när ska Gertrud Sigurdsen få sin belöning för sina gärningar, inte enbart för kvinnorna, utan för hela samhällsutvecklingen.
