Wanja Lundby–Wedin talade vid ett LO–seminarium om hur villkoren i arbetslivet ska bli bättre i Sverige och resten av världen. Hon började med att konstatera att villkoren har blivit sämre i Sverige de senaste åren.
– Vi har inte lyckats hejda social dumping, race to the bottom. Länge trodde vi att skulle kunna stå emot för att vi har en så stark svensk modell på arbetsmarknaden, fortsätter hon.
Domar i EU–domstolen och den svenska lagen ”Lex Laval” har skadskjutit modellen och försvagat facken i landet.

Byggnads ordförande Hans Tilly beskrev hur hans fack försöker få schyssta löner och villkor för utländska byggjobbare, i nivå med kollektivavtalet för svenska byggjobbare. Men det dyker enligt honom ständigt upp exempel på hur utländsk arbetskraft utnyttjas.
– Nyligen hade vi en arbetsplats i Vellinge där de lettiska byggjobbarna fick 16 kronor i timmen. Från den lilla lönen gjorde arbetsgivaren vissa avdrag. Det lyckades vi sätta stopp för, så att byggjobbarna fick enligt svenskt avtal, berättar han.

Wanja Lundby–Wedin har träffat de utnyttjade lettiska byggnadsarbetarna i Vellinge. Hon säger att Byggnads insatser för schyssta villkor där hade kunnat vara olagliga tack vare regeringens nya lag Lex Laval.
Lagen förbjuder svenska fack att kräva bättre villkor än minimivillkoren i svenska avtal. Och svenska fack är tack vare regeringen, som leds av ”Sveriges enda arbetarparti” förbjudna att agera om utländska företag har kollektivavtal som är minst lika bra som minimivillkoren enligt svenska avtal.
Detta är enligt LO en antifacklig lag som till och med går längre än vad EU kräver.

Enligt Wanja Lundby–Wedin är det mycket oroande att den svenska modellen håller på att vittra sönder.
Modellen bygger på att fack och arbetsgivare i kollektivavtalen reglerar villkoren på arbetsmarknaden. Enligt Hans Tilly reagerar allt fler svenska arbetsgivare på den osunda konkurrens som seriösa företag med svenska kollektivavtal nu utsätts för av utländska företag med sämre villkor.
– Det finns inget svenskt byggföretag som klarar att konkurrera med ett utländskt företag som betalar de anställda 16 kronor i timmen. Vi har tidigare fått mycket skit för att vi har försökt att stoppa sådant utnyttjande av utländsk arbetskraft, säger han.
Hans Tilly tycker att opinionen vände när medierna uppmärksammade bärplockarna som lurades till Sverige på slavkontrakt. Då började allt fler förstå vad det handlar om, säger han.
Hans Tilly är besviken på de svenska arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv som inte tydligt stöder fackens arbete för svenska kollektivavtal. Även där märker han en skillnad, ett par av arbetsgivareorganisationerna utesluter företag som medlemmar om dessa vägrar att skriva på kollektivavtal med facket.

Dag Klackenberg, vd för arbetsgivareorganisationen Svensk Handel, deltog i seminariet och berättade att han har uteslutit några företag som medlemmar.
– När vi gör det hoppas vi att facket gör sin del av jobbet och ser till att dessa företag skriver på ett kollektivavtal. Annars blir signalen att det lönar sig att inte skriva på, säger han.
Wanja Lundby–Wedin är ordförande i Europafacket, internationalen för alla fack i Europa, och hon sitter i styrelsen för Världsfacket, internationalen för alla fack i världen.
Hon påminde om vikten av att stöda rätten för löntagare i alla länder att ha schyssta villkor på jobbet.
– Annars sviker vi dem. Och vi klarar inte av att försvara anständiga villkor i vårt land om våra jobb försvinner till länder där arbetskraftskostnaderna är så mycket lägre, förklarade hon.

Dag Klackenberg höll med och beklagade att Svenskt Näringsliv hoppade av Labour Market Dialogue, ett biståndsprojekt där LO och Svenskt Näringsliv tillsammans arbetade för fackliga och mänskliga rättigheter i arbetslivet i olika delar av världen. I projektet ingick bland annat att bygga upp fackföreningar och arbetsgivareorganisationer och få till en dialog mellan dessa.
– Svenskt Näringsliv hoppade av för att de ”inte ville hjälpa till att sprida socialdemokratiska värderingar över världen”. Nu har Svenskt Näringsliv fått en ny ledning och jag hoppas att vi kan få igång detta projekt igen, säger Dag Klackenberg.
Han tycker att det är viktigt att uppmärksamma IKEA och andra svenska företag som enligt honom gör många bra insatser i andra länder för att erkänna fackliga rättigheter och schyssta villkor för de anställda.
– Vi som konsumenter har också en makt genom att inte köpa produkter och varor som vi vet är tillverkade på villkor vi inte skulle acceptera i Sverige, fortsätter han.

LO manar till solidaritet med förtryckta och utsugna arbetare i andra länder. Men det är svårt att leva som man lär. När facket ska placera sina medlemmars pensionspengar görs det ibland i företag som inte lever upp till de ideal LO har.
Att använda pengarna till att tvinga fram bättre villkor i andra länder kan innebära sämre vinster för företagen.
– Det är ett dilemma. Många av våra medlemmar får en låg pension och accepterar inte att vi placerar deras pengar så att de får en sämre pension än vad de annars skulle kunna få. I så fall skulle de byta pensionsförvaltare, säger Wanja Lundby–Wedin.