Med gänget bakom sig vågar hon

– Dom har varit helt underbara. Deras stöd har betytt allt.
– Kerstin är en klippa bara så du vet, kontrar kollegan Yvonne Jakobsén
Vid fikabordet nära mottagningsrummen sluter de upp. Gänget av undersköterskor som Kerstin Markvardsen blivit en del av. Hon berättar om varför vi samlats och rodnaden stiger i många ansikten. En efter en omfamnar de Kerstin.
Det var i maj. Utan förvarning fick Kerstin Markvardsen beskedet att hennes tjänst som undersköterska på barnmorskemottagningen skulle försvinna. Kerstin var nära att tappa lusten.
– Jag blev helt överrumplad och tappade självförtroendet. Man hamnar på botten helt enkelt och tänker vad ska jag göra nu?

Kerstin hade varit ensam under­sköterska på barnmorskemottagningen i Eskilstuna under tretton år.  Med tiden hade hon fått bra kontakt med undersköterskorna på vårdcentralen en våning ovanför. När de fick höra vad som hänt Kerstin bestämde de sig för att agera. De skickade ett mejl till chefen med en önskan om att Kerstin skulle börja som semestervikarie. Det var inte helt enkelt att övertyga Kerstin om att tacka ja till jobbet. Hon var orolig att jourerna skulle bli svåra att lära sig vid 58 års ålder.
– Jag var rädd att misslyckas. Tidigare hade jag varken tagit EKG eller blodprover.
När hon skulle gå sin första jourrond som ensam undersköterska var nervositeten stor. Hon berättade om sin oro och vännerna lyssnade. Numera vet Kerstin att det finns fyra privata telefonnummer att ringa när hon kliver på jourpasset klockan fem.
– Du har inte ringt än. Inte en enda gång, säger kollegan Kerstin Bergqvist och skrattar.

Frågorna från Kerstin Mark­vardsen har varit många. Idag beundrar hon kollegornas tålamod. Hon beskriver flytten upp till vårdcentralen som en helt ny värld av utmaningar. Det sargade självförtroendet märktes aldrig bland kollegorna. Däremot lärde de känna en vetgirig undersköterska som efter 33 år i sjukvården är väldigt bra på att ta patienterna.
– Vi har sagt att hon är en pärla. Jag tror det är svårt att hitta någon som går så bra in i gruppen. Hon passar som handen i hand­sken, säger Vivianne Thorén.

Utanför jobbet ses de ofta. Är det inte torsdag och after work på kvarterskrogen så blir det tjejtrav på Sundbyholm. Kerstin är överraskad att hon kunnat anpassa sig till att jobba i team efter en hel yrkeskarriär ensam. Hon känner sig inte fullärd och poängterar ofta att hon bara är vikarie. Då möts hon direkt av mothugg från gänget.