– Arbetsförhållandena i hemtjänsten är inte hållbara, de sliter ut folk, säger Ingela Målqvist, personalvetare och utredare vid Karolinska Institutets folkhälsoakademi.

I en rapport visar hon att stressen ökar för hemtjänstpersonalen när varje enhet ska bära sina egna kostnader och endast brukartiden ersätts.
Ingela Målqvist lyfter fram att de som jobbar i vården oftare än andra tycker att arbetet är meningsfullt. Samtidigt visar statistiken att majoriteten av de som jobbar i äldreomsorgen inte fortsätter efter 59 års ålder.
– Hemtjänsten är mest utsatt, man går hem till äldre som kan ha dåliga sängar som står trångt där det är svårt att lyfta. Eller kan ha trånga duschutrymmen som ger obekväma arbetsställningar som kan ge ryggbesvär. Tillsammans med stress ökar risken ännu mer. Samtidigt är man utlämnad till brukare som kan vara psykiskt sjuka, ångestfyllda eller deprimerade, säger Ingela Målqvist.

Det är vanligt att ha värk. Många känner sig trötta både fysiskt och psykiskt. Varannan tycker att de ägnar för lite tid till brukaren. I kommunerna leder cheferna ofta stora grupper och de anställda upplever därför lågt stöd från cheferna.
– Ensamarbete är en risk. Det finns höga känslomässiga krav att ta hänsyn till. I hemtjänsten finns det ingen tid till debriefing, handledning och möten där man kan bygga upp teamwork, säger Ingela Målqvist.
Hon drar slutsatsen att tiden för att lära nytt och utvecklas i jobbet minskar när hemtjänsten bara får ersättning för tiden hos brukaren. I rapporten jämför hon två hemtjänstgrupper, en i kommunal regi och en i privat.
De anställda i kommunen ansåg att jobbet var tyngre både fysiskt och psykiskt. Deras upplevda hälsa var sämre och korttidsfrånvaron högre.

Men Ingela Målqvist drar inte slutsatsen att det är bättre med en privat arbetsgivare. I stället har hon studerat vad som skiljer de två åt. Hon fann att brukarna som anlitade den kommunala hemtjänsten var äldre och sjukare. Och att kommunen hade dubbelt så många utbildade undersköterskor. Men att de också var mer missnöjda med kvaliteten på omsorgen.
– De kan ha större krav på grund av att de har utbildning, säger Ingela Målqvist.
I kommunen fanns fler fast anställda än hos den privata arbetsgivaren.
– Jag har inte funnit något annat än att privata utförare skapar vinst genom att dra ner på tillsvidareanställningarna, minimera fasta kostnader för lokaler och stödresurser, säger Ingela Målqvist.

Ett exempel som hon lyfter fram är att hemtjänsten i vissa fall låter brukaren stå för kostnader för städredskap. Det ger dålig arbetsmiljö och signaler om hur arbetet värderas. Båda är dåliga för hälsan, anser hon.
– Det är ingen självklarhet att arbetsplatsen har städutrustning, i stället får man använda det som finns och det kan vara en dammsugare från sextiotalet. Jämför det med en snickare som kommer hem till någon och inte har en hammare med sig…
Hon reagerade också på att det var svårt för personalen att hinna med toalettbesök.
– Alla vill inte gå på toa hemma hos en brukare. När de inte hann tillbaka till centret för att gå på toa lät de bli att dricka fram till lunch för att inte bli kissnödiga.

Ingela Målqvist ser arbetsförhållandena som en del av omsorgens kvalitet. Och är övertygad om att båda skulle bli bättre om hemtjänsten fick ersättning utifrån vilka behov brukaren har.
– Kommunal borde ställa krav på kommunens beställare att utföraren ska följa arbetsmiljölagen, följa upp personalens arbetsmiljö både hos den egna utföraren och hos de privata utförarna. Kommunen har enligt kommunallagen det övergripande ansvaret för all social verksamhet inom kommunen oavsett utförare.