Deras tips mot stress: Pelargoner och korsstygn

Alva, Irma och Elinsros. Det är namnet på tre av de pelargoner som omringar verandan på Krister och Janine Rydins radhus i Göteborg. Små, stora, enfärgade och fläckiga samsas de på specialbyggda hyllor som klär husväggen och staketet. Inomhus finns ännu fler, där står lådorna med sticklingar. Läser man på skyltarna som sitter nedstuckna i var och en av krukorna hittar man omkring 150 olika sorter. ”Inte så många”, enligt Janines mått mätt.
– Omkring 300 sorter har varit vanligt att jag haft de senaste åren, men den kalla våren gjorde att många inte kom i gång som de skulle denna säsong, säger hon.

Det är nu nio år sedan hon skaffade pelargonerna som blev de första i hennes samling.
– Jag beställde pelargonsticklingar från en tidning, ett paket med tre olika. De gjorde mig nyfiken på ytterligare sorter och jag skaffade några till. Sedan har de bara blivit fler och fler.
Begränsat utrymme har gjort att Janine prioriterat att ha flera olika sorter framför att ha många av samma och hon behåller bara en planta av varje, i alla fall så länge det inte rör sig om någon alldeles särskild. Såsom Tindra, en pelargon hon själv tagit fram och döpt efter första barnbarnet.
– Jag är väldigt stolt över Tindra. Hennes mor är en Joan Hall som jag sått från frö och sedan låtit naturen pollinera, så hennes pelargonpappa är okänd, säger Janine och ler.

– Broderitavlorna är i rött, förutom en per år till ena sonen som går i blått. Den måste jag brodera i dagsljus för den blå tråden är så svår att se, säger Krister.

Medan Janine pysslar med sina pelargoner så har Krister sina korsstygn. Han säger:
– Dem har jag med mig från barndomen. Min mamma kunde många olika handarbetstekniker och tyckte att jag och mina syskon skulle prova på dem.  
De senaste tre decennierna har hans broderande tagit sig ett särskilt uttryck.
– Det började när Janine såg ett mönster på ett julmotiv och önskade att jag skulle brodera det till vår dotters första jul, berättar Krister.
Idag är dottern 30 år och jultavlorna hon fått från sin pappa är lika många som hennes ålder. Krister har nämligen fortsatt att brodera julmotiv till henne. Liksom till sina och Janines två, nu vuxna söner, som även de har fått varsin tavla varje jul sedan de föddes. När barnbarnen kom för några år sedan skulle givetvis också de ha jultavlor. Därmed är det nu fem tavlor som ska broderas till varje jul, ett motiv för varje år – 3 000 till 5 000 stygn per tavla.
– Rätt som det är så sitter jag med nål och tråd i handen. Ofta gör jag något annat samtidigt, jag tittar till exempel aldrig på tv utan att brodera, säger han.

Janine arbetar som undersköterska på ett äldreboende och Krister jobbar som busschaufför. Båda tycker att deras intressen betyder mycket för att de ska känna välbefinnande.  
– Jag är ofta ganska slut i huvudet när jag kommer hem från jobbet. Men när jag har gått och pillat med mina blommor en stund så kan jag koppla bort arbetet och stressa av, säger Janine.  
– Att köra buss är inte så kreativt alla gånger så för mig är det skönt att få göra något konstnärligt, säger Krister.
Det händer att Krister broderar när han har längre raster och att Janine pysslar lite med krukväxterna på äldreboendet där hon jobbar, i övrigt är pelargonerna och korsstygnen vigda åt fritiden.
– Jag vill känna att pelargonerna är förknippade med ledighet och frihet, säger Janine, som är övertygad om att man kan hålla sig frisk och ung längre om man har en aktiv fritid då man ägnar sig åt något man tycker om.
Krister instämmer.
– Vår dotter säger att när hon fyller 40 så kan jag sluta med jultavlor till henne. Men jag tänker fortsätta så länge som synen tilllåter. Broderiet får mig att må bra, säger han.