Telemann ägnar dagarna åt att tänka på teater. Men i verkligheten tänker han mest på tv-kocken Nigella, hennes mat och hennes tunna grönblå tröja. Han är på semester i Tyskland med sin fru Nina, han hatar Tyskland.
Nina blir alltmer allergisk mot sin man som bara ”tänker på teater” och deras dialoger, som utgör huvuddelen av denna roman, är skrattretande intetsägande.

Erlend Loes udda, men underbara humor är så träffande att det inte gör något att karaktärerna inte känns riktigt verklighetsförankrade.