LO:s jurist Claes–Mikael Jonsson är bekymrad.
– Det är oroväckande att rättighetsstadgan i Lissabonfördraget inte tycks ha någon betydelse för EU–domstolen, säger han och tillägger att LO som bäst håller på att analysera domen som kom för några veckor sedan.

Europafackets generalsekreterare, John Monks, säger i ett uttalande att den mörka serien i EU–domstolen fortsätter där sociala rättigheter för löntagare förlorar mot kravet på fri rörlighet för företag och kapital.
John Monks hänvisar bland annat till Lavaldomen där Byggnads och Elektrikernas blockad av ett skolbygge i Vaxholm fälldes av domstolen för att facken försökte tvinga fram svenska kollektivavtal för inhyrda lettiska byggnadsarbetare.
I ytterligare några fall har domstolen satt marknadens frihet före löntagarnas rättigheter och den fria förhandlingsrätten för facken.

Europafacket kräver efter EU–domstolens domar att EU–fördraget kompletteras med ett socialt protokoll som slår fast att sociala och fackliga rättigheter går före marknadens frihet.
Ingen regering i EU har ännu visat något som helst stöd för detta krav. De rödgröna har lovat att om de vinner höstens val i Sverige driva på i EU till stöd för ett socialt protokoll.

I Tyskland finns kollektivavtal mellan kommuner och fack om att anställda kan avstå en del av lönen som sparas i pensionsförsäkringar. Fack och arbetsgivare har kommit överens i avtalet om vilka pensionsförvaltare som får ta hand pengarna.
EU–domstolen säger att detta måste gå till fri upphandling där alla intresserade företag i hela EU får chans att lämna anbud.
Domen kan påverka villkoren för pensionssparande i Sverige liksom avtal om försäkringar och andra trygghetsvillkor som gäller de anställda i stat, kommuner och landsting.
I Lissabonfördraget, EU:s grundlag, slås det fast att fackliga rättigheter, som att förhandla fram kollektivavtal, är en del av EU–rätten. Men EU–domstolen anser att fri rörlighet för företag och kapital är en grundläggande rättighet som går före allt annat.