– Om man plötsligt skapar 40 000 lärlingsplatser så kommer regeringen att få upp sysselsättningen men knappast garantera utbildningens värde. Då är risken stor att man skapar en parallell arbetsmarknad med lågavlönade ungdomar, säger Jonas Olofsson docent i ekonomisk historia vid Umeå universitet.
Tillsammans med Irene Wennemo, Ann-Marie Lindgren och Levi Svenningsson har han färdigställt rapporten De andra 50 procenten, då? Här diskuteras behovet av att utveckla yrkesutbildningen för de som inte börjar på högskolan.

Förra året var Irene Wennemo med och genomförde en utvärdering av lärlingsutbildningarna på uppdrag av regeringen. Utredningen visade att arbetsmarknaden i allt högre utsträckning frågar efter den kompetens som lärlingsprogrammen kan erbjuda. Hon menar att problemet länge har varit skolans syn på lärlingsutbildningarna.
– Skolan har sett lärlingsutbildningarna som ett sätt att bli av med jobbiga elever. Konsekvensen har blivit att dessa elever inte varit önskade på arbetsmarknaden.   

Det har tidigare gjorts försök att införa lärlingsutbildning med varierande resultat. En viktig orsak har varit bristen på riktlinjer och att resurserna för utbildningarna varierat mellan landets kommuner.
– Det måste finnas tydligare riktlinjer som ser till att utbildningarna blir jämbördiga. Hur ska jag annars veta som arbetsgivare vad min nyanställdas utbildning är värd?
säger Jonas Olofsson.

Hösten 2011 är det tänkt gymnasiets yrkesförberedande lärlingsprogram ska etableras. Utbildningen infördes på initiativ från utbildningsminister Jan Björklund (FP) som en del i alliansens nya gymnasieskola.

Utbildningsformen är främst tilltänkt elever som normalt inte trivs i skolmiljön.

Sedan 1980 har fem olika försök till gymnasiala lärlingsutbildningar genomförts med mer eller mindre misslyckade resultat.  

Under hösten 2008 togs ett första steg på vägen mot den nya utbildningsplanen med 5000 nya lärlingsplatser runtom i Sverige.