SVAR: Det är arbetsledningen som ska se till att en nyanställd har de kvalifikationer som behövs, får ett bra välkomnande och att eventuella ”kom-igång-problem” inte bara lastas över på kollegor. Cheferna tycks inte ha tagit sitt ansvar fullt ut när de inte stöttat dig och kollegan i början. Men man måste också själv tidigt ta upp eventuella svårigheter och öppet prata om hur man bäst ska kunna samarbeta. Eventuella klagomål ska riktas till cheferna, men som lojal kamrat vill man så klart inte klaga hos chefen  i första hand. Man tiger och låter irritationen stiga. Eller hur?
OM ditt utbrott var en enstaka företeelse och du inte pratat negativt om kollegan till andra arbetskamrater, då är det inte mobbning. Om du däremot behandlat kollegan ”avigt” under en längre tid och dessutom beklagat dig inför andra, men inte till cheferna, över hennes sätt att jobba… ja, då är det mobbning.
Ni behöver väl båda era jobb. Om det alls finns något förtroende (eller vilja) kvar mellan er tycker jag att du och kollegan pratar igenom hur ni vill ha det i fortsättningen.  Informera chefen före samtalet att ni tänker göra så.
Jag föreslår att du tar initiativet och ber om ursäkt för att kollegan uppfattat din utskällning som mobbning och att du förstår att hon också är ledsen. Att du inte menat så illa och att du vill hitta vägar tillsammans med henne för att det ska bli bra. Det gäller då att ni verkligen lyssnar på varandras uppfattningar. Försök att inte falla in i anklagelse-/försvarsfällan, utan gör ett ärligt försök att gå vidare. Om det krävs, begär professionell samtalshjälp, kanske genom företagshälsovården.
Kommer det fler klagomål ”utifrån” ska dessa direkt hänvisas till cheferna. Du bör inte igen låta irritationen ta överhanden.