Uskor – med rätt att rädda liv

Luften fylls av fniss och rytmiska klickljud när 24 nyanställda ligger på knä på golvet och tränar hjärtmassage på plastdockor.
Linnea Löwenborg, Yvonne Lundin, Karin Imnander och Nina Ahlqvist är alla undersköt­erskor med lång erfarenhet. Tillsammans har de varit med och byggt upp hjärt-lungräddningsverksamheten vid sjukhuset.
De är ovanliga – på träffar med andra HLR-organisatörer från andra svenska sjukhus är de de enda undersköterskorna bland idel sjuksköterskor.
– Det känns jättebra, jag blir stolt och glad, säger Nina Ahlqvist.
När någon får ett hjärtstopp är det viktigt med en snabb insats. Det räcker inte att man är på ett sjukhus där man kan få specialiserad vård inom några minuter – här gäller det sekunder! Därför ska den person som står närmast kunna gripa in och ge hjärt-lung­räddning, oavsett om den personen är läkare, sjukgymnast, vaktmästare eller kontors­an­ställd.
Och därför har Karolinska två HLR-utbildningscentrum, ett i Huddinge och ett i Solna.

Nyanställda i alla yrkesgrupper lär sig hjärt-lungräddning på introduktionsdagen på Karolinska sjukhuset.

Den här dagen är det introduktion för nyanställda i alla personalkategorier. Linnea och Yvonne har lagt ut lakan på golvet så att kursdeltagarna inte ska smutsa ner sig. Strax efter två börjar folk droppa in, de får kvittera ut varsin övningsdocka och slår sig ner på golvet.
Linnea hälsar välkomna och sätter i gång en instruktionsfilm. Hon och Yvonne går sedan runt och hjälper alla att hitta rätt teknik – när man trycker lagom hårt på dockans bröstkorg uppstår det klickljud som nämns i början av texten.
Trots att alla fönster står öppna blir det varmt i rummet. Hjärt- lungräddning är ett svettigt jobb.
– Kom igen! Vi håller på att rädda liv här, peppar Linnea.
– Ja, jag håller på att ramla ihop här, kontrar en kursdeltagare.
Som avslutning får alla prova att rädda dockan Choking Charlie, som har satt en köttbulle­stor skumgummibit i halsen. Ett distinkt tryck under bröstkorgen med rätt teknik får köttbullen att ploppa ut.

Sådana här introduktionskurser ges en gång i månaden, varannan gång i Solna och varannan i Huddinge. Men det är bara en liten del av jobbet för de fyra undersköterskorna. För alla anställda ska också repetera, en gång om året eller vartannat år, beroende på yrke.
För detta utbildar de instruktörer, som har vanliga jobb ute på avdelningarna och dessutom undervisar sina nära arbetskamrater. Karin Imnander berättar att de som är instruktörer får en grundligare utbildning. Då hittar de på komplikationer för att få fram realistiska scenarier – till exempel att den som får hjärtstopp är inlåst på toaletten. Hur gör man då?
– Vi spelar ofta teater. Det är roligt att spela hysterisk anhörig, skrika högt och dra i allt som går, skrattar Karin.

En annan stor uppgift är att se till att 6000 studenter på Karolinska Institutet och Röda Korsets Högskola får den HLR-utbildning de ska ha. De får olika avancerad utbildning beroende på om de ska bli till exempel sjukgymnaster, sjuksköterskor eller läkare.
Och så är det administration, kontroller och uppföljningar, de genomför seminarier för personal och studenter, de gör informationsbroschyrer och fixar med webbsidan, åker på konferenser, visar upp verksamheten på festivaler… Allt sammantaget ett ansvarsfullt jobb med mycket omväxling.

Verksamhetschefen, läkaren Gunilla Bolinder, tycker att undersköterskor har precis det som behövs för att driva en sån här verksamhet.
– Undersköterskorna är de som vet vad som händer och sker inom vården, som kan flöden, behov och beställningar. De kommunicerar bra med alla yrkesgrupper utan prestige och revirtänkanden, säger Gunilla Bolinder.
Linnea Löwenborg tycker också att undersköterskor har en kompetens som lämpar sig för mer än de flesta tänker på.
– Många tror att som undersköterska är du fast, men man kan göra så mycket olika. Man kan forska, skriva avhandlingar, man kan göra vad som helst, säger Linnea Löwenborg.