Kvinnors löner är i genomsnitt 84 procent av männens, enligt SCB. Skillnaden är i stort sett den samma som 1982.
Gudrun Schyman, FI, ifrågasatte om den svenska modellen är effektiv när det gäller att åstadkomma jämställda löner. Detta inför en panel med sju fack, två arbetsgivare, Medlingsinstitutet samt Diskrimineringsombudsmannen, DO.
– Vad gjorde jag för fel, frågade en kvinna i publiken.
Hon hade lämnat ett industrijobb, utbildat sig i fyra år till biomedicinsk analytiker som är ett bristyrke. Det nya jobbet i kommunen gav en dryg tusenlapp mindre i lön.
Gudrun Schyman frågade:
– Vad tänker ni göra?

Kommunals förbundsordförande Annelie Nordström svarade att hon tror på den svenska modellen. Men att det också handlar om yrkesutbildning, rätt att jobba heltid och ha ett fast jobb. Strukturella åtgärder behövs också eftersom arbete värderas olika.
– En man som kör en lastbil med Colaflaskor tjänar mer än en busschaufför som kör en buss full med människor. Människor ses som mindre värda än pengar och saker. Jag tror att vi måste jobba på hur vi förändrar vårt tänkande.

Handelsfackets Lars-Anders Häggström lyfte fram LO-förbundens satsning på jämställdhets- och låglönepotter. Och att lönegapet minskat något för Handels grupper.
– Kan den svenska modellen förändras så att den liknar FI:s modell, ni behöver inte köpa den rakt av, frågade Gudrun Schyman.
Ja, svarade företrädare för alla fack utom ett.
– Vi ska inte ha statlig inblandning. Det kommer inte att ge mer jämställda löner, sa Stefan Löfven, IF Metall.

Nej, sa också arbetsgivarnas Ingela Gardner Sundström, ordförande i förhandlingsdelegationen för Sveriges Kommuner och Landsting, SKL.
Motparten till Handelsfacket, Dag Klackenberg, svensk Handel, trodde inte att förslaget skulle lösa de strukturella skillnaderna, men var öppen för förändringar. Det var också Claes Stråth, Medlingsinstitutet.

Diskrimineringsombudsmannen, DO, Katri Linna, hävdade att lagen skulle kunna användas för att komma åt skillnaderna. Hon ansåg att facket ska arbeta hårdare med lönebildningen lokalt.
– Jag ser inte att det finns något hinder för fackens arbete, det har inte kommit så långt, sa Katri Linna.

FI frågade hur länge det skulle dröja innan man kunde se ett trendbrott som visade att lönegapet började minska. Flera menade att det redan var på väg. På frågan om när lönegapet skulle vara helt borta varierade svaren. Svaren varierade mellan tio och femtio år.
Annelie Nordström spådde 30 år.
– Vi är på rätt väg, på fem år märks det. Men det tar längre tid innan vi är i mål. Det beror på att insikten om de lågavlönade och om vad som behöver göras inte finns hos arbetsgivaren.
Arbetsgivaren SKL hoppades på att skillnaderna skulle vara borta om tio år.

FI:s förslag

Att en jämställdhetsfond inrättas. Den ska finansieras genom en höjning av arbetsgivaravgiften med en halv procentenhet och ett lika stort statligt tillskott. Kostnaden för statskassan beräknas till cirka 5 miljarder per år.

Att Medlingsinstitutets uppdrag ändras så att jämställda löner prioriteras före institutets andra uppdrag.

Att kravet på årliga lönekartläggningar återinförs och att det gäller fler arbetsgivare än i dag.

Att sanktioner införs mot arbetsgivare som inte följer lagen.

Att föräldraförsäkringen individualiseras.