Moderaterna tappar sin arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin, som avgick oväntat klockan 8 i morse.
Och tidigare statsministern (S) Ingvar Carlsson öppnar ungefär samtidigt sin sommarträdgård, där den församlade pressen hör den Rödgröna partiledningen prata vårdpolitik.  

Till detta ska läggas att KD-partiledaren Göran Hägglund blivit vattenförgiftad, vilket dock ägt rum på Öland.
(Att det råder vattenbrist på Gotland är inte högst på dagordningen i alla fall och vattenseminarierna intresserar få besökare.)
Ja, det händer saker på denna plats, som någon träffsäkert kallar nördarnas Roskilde. En plats befolkad av ungefär 700 journalister, runt vilkas uppmärksamhet det mesta snurrar i någon form.

Medan Littorin helt kort, på ett hotell, meddelar att avgången  orsakats av familjeskäl, kombinerat med mediestress, fylls tre bussar strax nedanför sakta men säkert med fotografer och journalister, som ska hänga med ut till Carlssons trädgård, 15 kilometer norr om Visby.  Där, inbäddat i en trevlig naturtomt, står två enkla men rejäla stugor av sportmodell, med utedass, mulltoa, och våtservetter från det tidigare blåvita företaget.
Omgivningen med hav, gräs, tallar och ängar är så Sverigesomrigt det kan vara. Ouppnåeligt för en vanlig barnfamilj i dag, men inte för 40 år sedan, då Carlssons familj skaffade huset.

Ingvar Carlsson på sommarställets veranda under de rödgrönas presskonferens.
Foto: Tobias Holmqvist

Ingvar själv sitter på farstubron till ”undantagsstugan”, dit han och hustrun flyttar när barn och barnbarn kommer. Han turnerar land och rike runt för Socialdemokraterna och har två besök inplanerade även i dag. Men när partihögkvarteret frågade om hans tomtmark fick lånas för någon timme så ställde han upp, berättar han.
Journalisterna undrar om valresultat och möjliga procentsatser för S. Hans sista val 1994 fick S 45,5 procent. (Mona Sahlin hette partisekreteraren då). Nog skulle 40 procent vara möjligt även i dag, tycker han.

Och medan de Rödgröna partiledarna talar om sin vårdpolitik, där de bland annat vill stoppa möjligheten att betala för att komma före i vårdkön samt satsa på specialistutbildning av undersköterskor så får Carlsson frågor om än det ena, än det andra i dagspolitiken.  Skattehöjningar, privatiseringar, betyg från årskurs 7?
Nej, nej, han värjer sig. Pratar gärna ideologi, men inte dagspolitik. Och i ideologin ligger att vara oroad för den svenska modellens sönderfall, där han tar privatiserad bilprovning och dito apotek som två exempel. Välfärden kräver ett sammanhållande offentligt system.

Han verkar dock mer road än upprörd över att Moderaterna åberopar både Palme och Erlander när de ska förklara sin politik. ”Munväder är munväder, även i moderata munnar”, säger han.
Riktigt skarp blir han på frågan om vad han tycker om skriverierna runt S-ledaren Mona Sahlin (som han är mentor åt):

”Jag har inte upplevt en så illasinnad och smutsig personkampanj sedan Olof Palmes dagar”, säger han och fortsätter: ”Det pågår en öppen diskussion och en i det fördolda. Där även jag fått hatbrev med kränkande och lögnaktiga påståenden om Mona Sahlin till min bostad.  Allt syftar till att misstänkliggöra henne som statsminister. Det vore bättre om man höll sig till sakfrågorna.”

I dag, på Centerpartiets dag, möter Maud Olofsson flera negativa artiklar, där bland annat några spekulerar i rykten om hennes avgång. Dessa påstås komma från centerpartister, Olofsson tror att det handlar om en kampanj från oppositionen. Men kanske blir det mer fokus på sakfrågorna snart, i alla fall lovade partiernas partisekreterare  igår någon sorts Fair Play-kontrakt, efter ett förslag från Socialdemokraternas Ibrahim Baylan.

Unga folkpartister i likadana t-tröjor är mycket synliga runt Almedalen, där de bland annat önskar sig mera av rut-avdrag samt fortsatta satsningar på lägre arbetsgivaravgifter för ungdomar.
Samtidigt skriver de båda förbundsordförandena i Handels och Hotell- och restaurangfacket på debattplats i SvD att dessa åtgärder varit helt utan effekt för unga i deras  branscher. De visar att skattesubventionen inte påverkat ungdomars arbete inom deras näringar, privat detaljhandel och hotell- och restaurang.
Snarare har andelen arbetade timmar i de yngre grupperna minskat något, efter sänkningen av arbetsgivareavgiften. Myter möter fakta, och kanske är det någon som får nya insikter och åsikter, vem vet. Korsbefruktningen verkar gynnas av ö-klimatet, där alla partier friskt lånar ord, begrepp och även politik av varandra.

Inga partier tar dock upp de viktiga skolfrågor som Metta  Fjelkner, förbundsordförande i Lärarnas Riksförbund  vill diskutera under den här veckan, nämligen frågan om den bristande likvärdigheten i skolan, delvis orsakad av de olikheter som kommunaliseringen och friskolorna medfört. Här slår alla dövörat till, av för mig svårbegripliga skäl. Varför är det viktigare med kommunalt självstyre över skolorna än möjligheterna att ge alla elever rätt till samma standard?

Ännu svårare har partierna det med segregationen. De problem som finns i många förorter och skolor i förorter med socialt utsatt befolkning är en känslig och svår fråga, även att skriva om.
Tidningen quick response granskar medierapporteringen från de så kallade miljonprogramsområdena och menar att medierapporteringen skapar misstro  genom sitt sätt att beskriva verkligheten. Under ett seminarium på Fryshuset fick journalistkåren sina fiskar varma.
Ett nyhetsinslag om invandrarkillar som börjat jaga, sänt  i SVT:s Rapport,  kommenterades av en panel, där Doreen Månsson, som jobbar åt SVT, var oerhört kritisk till den journalistik som utövas av vita medelklassjournalister med bostad på Södermalm i Stockholms innerstad. Hon utbrast:
–  Kan vi inte ”negerklassa” ordet invandrare en gång för alla, kan vi inte bjuda in varann till samma finrum. Man kan väl kalla en person för kurd-svensk i stället! Doreen tycker att botemedlet stavas mångfald i rekryteringen, där SVT som är i princip ”helvitt”, behöver göra ett stort jobb.
– Det räcker inte att vara för mångkultur och köpa sin humus på Cajsa Warg, säger hon lite spetsigt.
David Camara från Fryshuset i Göteborg, Hakim Chebchoub, journalist och föreläsare, Ahmed Abdirahim, ungdomsledare Fryshuset var med i panelen, och efterlyste bland annat färre negativa schablonbilder av unga i munkjackor i centrum, fler positiva exempel, samt vanlig hederlig rapportering och kontakt med människor som berörs av olika frågor.

Själv är jag vit, jag bor på Södermalm (men har inte köpt humus).  Det finns många poänger i kritiken, och det är utmärkt att det startas andra och mer lokala tidningar i områden som har medieskugga. Lika viktigt är det att intervjua människor utifrån det de kan och vill, inte som representanter för en ”utsatt” grupp. Något som är lättare sagt än gjort.
Ändå  känns det lika fördomsfullt att slänga in alla journalister  i en klump  i ivern att bli kvitt kategoriseringen av en annan grupp, om än i vällovligt syfte.
Nog  behövs fler glasögon att beskåda verkligheten genom. Men inte fler tillrättalagda berättelser.