Gränspolisen säger ”Vårt koncept innebär en effektiv och säker insats för alla som berörs.” Och polisen har ju bara verkställt Migrationsverkets beslut. Vad säger då Migrationsverket? ”Irakierna har inte kunnat uppvisa en individuell hotbild” och ”Migrationsöverdomstolen har gjort bedömningen att det är möjligt att återvända till Irak och den bedömningen blir praxis för Migrationsverket”. Domstolen hänvisar till lagstiftarna, som kräver ”individuella skäl” och lagstiftarna säger ”vi känner förtroende för Migrationsverkets beslut”.

Det är som om utvisningen aldrig har ägt rum. Polisen verkställer åt Migrationsverket och Migrationsverket lyder domstolen och domstolen lyder lagstiftarna, och lagstiftarna litar på Migrationsverket.  Alltså: Ingen har ansvaret?
Hur kan det då komma sig att FN:s flyktingkommissariat är så hård i sin kritik: ”Det är mycket allvarligt. Säkerhetsläget är instabilt i Irak med fortsatta våldsamheter och människorättsbrott. Vi är oroade över signalen denna europeiska massaktion sänder” – ”utvisningen riskerar irakiernas liv”. Kritiken kommer inte från några tyckare, utan från det FN-organ som har nationernas uppdrag att värna de mänskliga rättigheterna för dem som flyr för sitt liv från våld och förtryck.
Många gånger har det funnits anledning att känna stolthet över Sverige, som tagit sin del av ansvaret att erbjuda en fristad för dessa människor, men idag skäms jag. Om lagstiftningen tvingar domstolarna att tvinga migrationsmyndigheten att tvinga polisen att bryta mot de mänskliga rättigheterna är det lagen som måste ändras och det kan bara riksdagen. Ansvaret är klarlagt!

Citatet från gränspolisen ”effektiv och säker insats för alla som berörs” må ställas samman med FN:s ”utvisningen riskerar irakiernas liv” för att avslöjas i all sin cynism. Det handlar om 56 människors liv. Det är dags för våra folk­valda att agera! Vi har valt dem att stifta lagar till skydd för ett samhälle byggt på medmänsklighet.
Kära riksdagspolitiker!  Handla nu! Ändra lagen. De utvisade har ingen rösträtt i valet i höst, men vi som har det kan också agera: Låt oss inför valet se hur våra valda ombud står upp för de mänskliga rättigheterna. Vi vill på nytt känna stolthet över Sverige.

JA
VM i fotboll – äntligen.

NEJ
Till alla ”gör om mig”-shower på tv.