En morsa som diggar Mario

I ett rött litet hus i Dalarna trängs 50-tals­prylar med ­tv­-­spel.På ­toa­letten finns en hög med tidningar och ovanpå en Året Runt ligger ett Gameboy advance SP.
Vid varje tv i huset finns olika tv-spelskonsoler. Petra är mamma till Smilla, 8, och Michelle, 17. Hon började spela tv-spel när klassiska Nintendo 8-bitars kom på 80-talet. Sedan har intresset bara blommat och numera är hon också en passionerad samlare.
– Spelen är min pensionsförsäkring. De sa i Antikrundan att tv-spel är framtidens antikviteter.

I samlingen finns bland annat hela 35 spel från Sims. Petra spelar många olika spel – Mario med Smilla, Guitar Hero med Michelle och för att koppla av spelar hon på Facebook; Farmville och Treasure Island. Och – efter att ha frågat maken ”ska jag berätta det?”- säger hon:
– Jag älskar skräckspel också.
Hon spelar gärna med bästa kompisen Anna Isaksson. De spelade ihop redan innan de fick barn och i dag pluggar de tillsammans till undersköterska. Nyligen jobbade de hemma med ett projektarbete vilket slutade med att de bara spelade Mario.
Av strategiska skäl har Petra valt bort tidskrävande spel som World of Warcraft. Hon är rädd för att fastna.
– Jag vet hur jag var när jag var yngre. Man skulle vara ute och få sol men jag ville bara spela. Så jag drog ut tv:n och spelet på balkongen.
– När jag får ett nytt spel är jag ganska fast. Visst, jag tar väl hand om familjen, men det kanske inte går att prata med mig på en vecka.
Anna kommer in i vardagsrummet med sin dotter Lisa och slår sig ned i den välbevarade 50-talssoffan.
– Har du fått den nya geten? frågar Petra henne. Det har jag glömt tala om för dig, tre getter har jag fått.
Eftersom de bor en bit ifrån varandra och har barn, sitter de ofta i telefon och hjälps åt att spela Farmville.
När Petra fick sitt första barn blev det ett litet uppehåll i spel­andet eftersom hon ville ”göra rätt”. För att koppla av började hon spela Harpan i datorn. Anna påminner Petra om när de spel­ade Mario till fyra på morgonen, men det var innan Michelle föddes.
– Vi har ju tvingat in barnen på spelbanan, säger Anna som fick sitt första barn tre år efter Petra. När de växte upp eskalerade det, då fick man en ursäkt att spela igen.
När Smilla föddes såg det annorlunda ut.
– Då var jag mycket säkrare. När hon sov skulle man ju vila själv, då låg jag bredvid och spelade Gameboy, säger Petra.

Det speciella Gameboy som ser ut som en klassisk ­hand­kontroll till Nintendo, blev Petra Fransson lyrisk när hon hittade.

Mammor som spelar har blivit ett ämne för forskarna – själva mammor och spelare – Charlotte Hagström och Jessica Enevold vid Lunds universitet. De är intresserade av hur mammorna lägger upp sin vardag för att få plats för spelandet.
– Vissa perioder har mammor mindre utrymme för spel. Det finns också förväntningar på vad man ska göra och inte. Om man lägger en kväll i veckan på WoW (World of Warcraft) så anses det inte lika accepterat som att gå på yoga, säger Charlotte Hagström.
Stereotypen är antingen att barnens spelande oroar mamman, eller att hon stöttar dem men inte spelar själv.
Charlotte Hagström berättar att mammor spelar mycket casual games, alltså småspel som Farmville.
– Men det kanske inte är för att man föredrar det utan för att det är lämpligare. WoW kan ta sex timmar en dag.

Bland barnens kompisar har Petra alltid varit häftig som spelar, hon fick komma till skolan och hjälpa killar som kört fast i Pokémon. Mer komplicerat är det med vissa vuxna.
– Jag väljer att inte berätta för en del människor att jag spelar och samlar. Jag vill inte uppfattas som fånig eller barnslig.
Oftast är responsen dock positiv även från vuxna. Petra poängterar att hon faktiskt inte spelar hela tiden, det har hon inte tid med som mamma.
– Jag vet inte vad som är en korrekt 40-åring. Jag gillar inte att måla mig eller sitta på krogen. Jag gillar att vara hemma, och då spelar vi.
Och projektarbetet som Petra och Anna samarbetade kring gick bättre när de bestämde sig för att sitta i skolan. De fick MVG.