Vecka 10: ”Vågen har slutat visa viktnedgång…”

Carin Karlsson & Marita Wesström

”Solen sken och häggen doftade på cykelturen”

Carin:
Hej Bea! Tänk att 12 veckor snart gått och att de bara svischat förbi. Under veckan som varit har jag kämpat på med träningen. Jag tog en cykeltur på tre mil, solen sken och alla dofter från skogen och häggen som blommar var så häärliga! Det var så skönt och framför allt gick det bra med knäet och benet. Jag tar i hårdare om jag tränar i grupp eller till musik. Hemma tränar jag på motionscykeln och med bollen.

Jag är överraskad över mig själv, att jag har gjort övningar och att jag inte gett upp när det känts lite segt. Framför allt har jag inte tappat sugen fast jag känt av benet och knäet, utan då bara tagit det lugnare. Jag har kämpat med mina bollövningar och armhävningar och då är min vilja på 100 procent. Tack för mig för den här veckan.

Marita:
Tjena Bea!  Veckan började jättebra, jag kunde springa fullt ut och var på gymmet med mina söner. Härligt! Den andra halvan av veckan gick sämre. Jag hade svårt att få tid till träning eftersom yngsta dottern hade bal i lördags och ska ta studenten snart.
Bara två veckor kvar…Oj, vad tiden har gått fort. Nä , nu ska jag ut och springa!

Kram, från Carin och Marita

Beas kommentar:

”Välj hur ni vill uppleva dagarna”

Hej, häftiga tjejer! Vad roligt att du varit på gymmet, Marita. Jag är imponerad. Kul att du också kommit i gång med joggningen. Det är bara att ge sig ut igen och igen och igen. Periodvis dyker saker upp som tar lite mer tid, som studenten, och då kan ett längre träningspass få stå tillbaka. En rask morgonpromenad brukar dock göra susen för att man ska komma i gång sådana dagar. Då kan man sen vara mer avslappnad under mottagningar, med mera. Skickar mina varmaste hälsningar till dottern och ett stort lycka till inför studenten.

Jag blir så glad att cykeln, stretching, massage och styrketräning funkar för ditt knä, Karin! Jag tror att glukosamin som du nu också börjat med är positivt. Superkul! Fortsätt med cykel och styrketräning. Det kommer du komma långt med, förmodligen ända till Motala och Tjejvättern nästa år.

När det gäller kosten, fortsätt att ta en dag i taget, båda två. Plocka fram intentionen hela tiden. Hur vill ni uppleva dagarna? Vilket tillstånd vill ni ha? Tänker ni på det blir det lättare att göra val ni trivs med. Tänk långsiktigt och varje dag är en ny gåva där vi kan välja vad vi vill äta.

Tiden rinner iväg. Nu har vi bara två veckor kvar på vår väg tillsammans. Min förhoppning när vi startade upp i början på mars var att ni får med er en helt ny livsstil och att förändringen ska leda till förändring på lång sikt, ja, för hela livet. Sedan beror det på de val ni gör under framtidens resa. Ibland behöver vi lite extra hjälp för att starta upp, men ibland kan vi behöva lite hjälp senare också. Fortsätt peppa varandra ordentligt och se till att vara din egen bästa coach, så kommer framtiden bli ljus.

Nu har ni en vecka med tuffare träning kvar innan ni får mer återhämtning under sista veckan. Det är bara målrakan kvar tills vi ses igen…

”Kärlek betyder framför allt att ge sig själv” (Jean Anouilh)

Tjohoooo! Kramar från Bea

Ann-Cathrin Knezevic och Sari Numminen

”Vågen har slutat visa viktnedgång…”

Anki:
Hej Bea! Ja, nu är jag opererad och redan less på att sitta och ligga stilla. Jag måste tyvärr vila  handen helt i två veckor. Operationen gick jättebra, det var stor skillnad från förra gången. Tror att jag mest tänkte på min träning och viktnedgång, så oron för operationen kom i skymundan.

Nu måste handen vara i högläge ovanför hjärthöjd hela tiden och jag får absolut inte stödja, belasta eller lyfta något under två-tre veckor beroende på läkningsprocessen. Jag har testat lite och känt efter när jag gått upp och ner i trappor. I lugn takt går det bra, men inte i snabbt kraftigt tempo , det vill säga powervalk. Då pulserar det och värker i såret. Men jag vill absolut klara mig utan värktabletter.

Annars har jag klarat mina träningspass mellan måndag och torsdag, med bland annat joggning två gånger 15 minuter i sträck. Jag kände jag hade muskler lite här och var i kroppen och att de spändes. Jag var imponerad av mig själv stundtals och känner mig jättenöjd med min prestation

I tisdags kände jag att jag behövde ta till yogiandningen, dock i liggande ställning. Det kändes skönt att jag visste hur jag skulle varva ner och hjälpa mig själv.

Från och med  i morgon tänker jag prova på att göra bensträck och situps med händerna på bröstet i stället.

Med min vikt händer ingenting, jag står stilla på 78 kilo och är lite besviken eftersom jag följt allting till punkt och pricka. Jag vet att du vill att vi inte stirrar oss blinda på vågen, men ändå känns det lite torrt. Nu låter jag väldigt negativ, men det känns som att jag nu inte har något kvar att komma med. 

Ser fram mot att träffas i Stockholm snart!

Sari:
Hej Bea! Det har varit en solig och härlig vecka här i Göteborg. Perfekt med uteträning då.

Jag bytte ut ett pass på gymmet till en joggingtur. Det var i fredags på kvällen som jag kände att jag bara måste ut och röra mig, så jag bestämde mig för att jogga så många minuter jag klarade av och upprepade det. Det blev sex minuter gånger tre repetioner. Väldigt bra , med tanke på att jag haft svårt att jogga ens fyra minuter.

I morse åkte jag till gymmet och tog i ordentligt i 30 minuter på crosstrainer och så styrketräning efter.

Efter ett tufft pass känner jag mig tillfreds och nyttig. Det känns bra, fast kroppen är mör. När kroppen vill ge upp under passets gång måste jag peppa mig själv mentalt för att hålla ut och påminna mig själv om varför jag gör det jag gör.  Musiken underlättar för mig att hålla tempot.

 Det har varit skönt och framför allt kul att träna hårdare denna veckan och få känna att konditionen faktiskt blivit bättre.

Jag hade planerat in hur jag skulle fördela träningen under veckan. De dagar det varit dags för intervallen har jag varit ivrig att komma iväg. Det blir som en kick att försöka klara liiite till!

Ha det gott och kramar från Anki och Sari

Beas kommentar:

”Det är för att fettet förvandlats till muskler”

Hej härliga tjejer! Vad tiden går fort. Helt otroligt. Och Anki, vad skönt att du inte haft så mycket fokus på din operation utan ändrat din uppmärksamhet till det som fungerar. Ta med dig den kunskapen in i din rehabiliteringsträning och kopiera den genom att du nu fokuserar på det du klarar av och är uppmärksam på hur din kropp reagerar. Precis som innan. Det du får ta med dig nu är att kroppen har en läkningsprocess på sex-åtta veckor och då är det ingen idé att skynda på träningen. Välj att ta denna paus som nödvändig, även om vågen stått still. Du har garanterat bytt ut fettet mot muskler och vätska i kroppen i och med att du tränade så tufft på slutet. När du sedan är frisk igen kan du börja köra på igen. Joggingspåren finns kvar där ute och du ger dig ut när handen är läkt. Promenera i den takt du klarar. Börja med varannan dag och lägg fokus på de långsamma rörelserna. Du ska givetvis inte göra krypövningen eller någon övning som belastar handen. De veckor du nu har klarat av är en investering för livet och du kan nu med din kompetens på området lätt börja träna tuffare igen, även om det inte är under min uppsikt. Du kommer lyckas, bara fortsätt att andas!

Och Sari, så härligt att du kör på. Precis som när du var förkyld gäller det att komma igång efter och det har du gjort med råge. Bra jobbat! Fortsätt behåll gnistan du nu har tänt och njut av de signaler kroppen skickar om att den vill att du ska ut och röra på dig. Balansera det med återhämtningen så kommer glädje, energi och kraft helt av sig själva. Fortsätt med blandningen av tuffa pass, promenader, styrkepass och långsamma rörelser. Det är en vecka kvar med tuffare träning innan du får mer återhämtning sista veckan. Nu är det bara målrakan kvar tills vi ses igen…

”Kärlek betyder framförallt att ge sig själv” (Jean Anouilh)

Tjohoooo! Kramar, Bea

Linn Hennström och Ingela Björkman

”Det är befriande och avslappnande att springa”

Linn:
Hej Bea! Veckan har varit bra och jag ökade på promenaderna till fem stycken plus intervallpass  och boxning i 90 minuter. Bollen har jag bara hunnit med en gång, men jag körde rätt bra intervallpass i fredags, då jag hade med en kompis. Det tog 45 minuter men var jobbigt. Hon märkte att jag andas högt, så hon sa att jag skulle andas med magen när vi gick. Det är bra att bli lite påkommen ibland, så tre hårdare pass har det blivit. Jag har fått hem vitaminerna också, så nu tar jag ett piller på morgonen.
Efter det senaste passet kändes det skönt att komma hem och varva ner. Jag blev inte lika andfådd efter halva rundan, även om jag hade ett tryck över bröstet hela tiden.
Nu vill jag ut och gå, eftersom jag har den energin.
 
Ingela:
Hej Bea. Efter det första långa joggingpasset i början av veckan hade jag problem med mitt högra ben.  Men jag masserade benet i en timme på kvällen och sen kändes det bättre. Det är så roligt att kunna springa igen och att inte hålla på att ”dö.” Jag blev väldigt förvånad över att jag klarade det längre joggingpasset utan att tycka det var jobbigt.  När jag började springa tänkte jag: ’Herregud, ska jag jogga i åtta minuter och promenera i två minuter och upprepa detta tre gånger…’ Men till min stora förvåning var det inte alls jobbigt, utan befriande och avslappnande. Underbart, rättare sagt. Min trogna hund Hugo har villigt följt med.

Bollträningen har gått bra, men inte avslappningarna. Där har jag fuskat lite. För övrigt känner jag mej pigg, glad och ”mindre”.

Sommarkramar från Linn och Ingela

Beas kommentar:

”Nu vill era kroppar röra på sig”

Hej, underbara tjejer! Jag är så imponerad av er energi och kraft och jag blir överlycklig av att läsa om era framgångar. Njut av resan under tiden och lägg märke till skillnaden mellan hur ni upplever det att gå ut och gå nu jämfört med första veckan. Jag misstänker att förändringen är stor och att kroppen nu ” vill” röra på sig. Det är då viktigt att hålla fast vid avslappningsövningarna och de långsamma rörelserna för att skapa balans och för att kroppen ska kunna läka och återhämta sig.

För er som fortfarande är unga är det viktigt att bygga upp fysiken och framför allt skelettet. Efter cirka 30 års ålder börjar vi sakta men säkert tillbakabilda skelettet och lederna blir stelare. När det gäller hälsan är regelbunden motion och rörelseövningar som håller kroppen smidig fortfarande den största friskfaktorn. Lägg därtill återhämtningen, för en total balans för kropp och själ.

Fortsätt hitta motivationen i er egen intention. Säg varje dag till er själva och fyll i intentionen:   så här vill jag må…, så här vill jag vara… , jag är….

Nu har ni en vecka kvar med tuffare träning innan ni får mer återhämtning under sista veckan. Det är bara målrakan kvar tills vi ses igen!

”Kärlek betyder framförallt att ge sig själv” (Jean Anouilh)

Tjohoooo! Kramar från Bea