Här är han – min fina man Gunnar
Jag pratar och skriver ofta om min älskade man Gunnar. Inte minst när jag håller föredrag.
Jag brukar säga att alla borde ha en Gunnar. En sådan där stöttande och fantastisk och helt oneurotisk, kärleksfull, humoristisk man.
”Jag borde klona honom och sälja honom på Blocket!”, brukar jag utbrista.
Till allmän munterhet.
Om ni undrar över hur min man Gunnar ser ut, så har ni en finfin bild här.
Det är min fina 4-åring som har ritat av sin pappa.
Synnerligen porträttlikt. Med både glasögon och skägg.
Och man ser verkligen att han brås på sin morfar, som var en mycket skicklig tecknare.
