Enkel lösning att utse en syndabock

– Det är både enklast och billig­ast att hitta en syndabock. Det är väldigt lätt att se att den enskilde har gjort fel, men det är svårare att se på sådant som kulturen på arbetsplatsen, politiska prioriteringar eller vilken roll ledarskapet spelar, säger hon.
Therese Ljungström är LSS-handläggare till yrket och tog nyligen examen på det Sociala omsorgsprogrammet med inriktning på äldre och funktions­hindrade vid Uppsala universitet.
Hon har undersökt Lex Sarah-anmälningar om fysiska eller psykiska övergrepp i ­äldreom­sorgen i hela landet under 2007.

Efter en Lex Sarah-anmälan är det vanligt med en blandning av olika åtgärder. Ofta involveras hela arbetslaget, nya rutiner kan vara en följd. Men att det läggs stort fokus på individerna som gjort sig skyldiga till övergreppen är tydligt, enligt Therese Ljungströms undersökning. Och då handlar det om erinringar och varningar eller arbetsrättsliga åtgärder som avsked, uppsägningar, omplaceringar, avslutade vikariat etcetera. Endast i ett av 91 fall riktades något som helst ljus mot chefen.
Inte i något fall fanns någon åtgärd som riktade sig mot ansvariga politiker.

Varför går ledningen oftast fri från ansvar?
– Det kan vara svårt att härleda ledningens ansvar. Men man utvärderar ofta inte i organisationen vad man skulle kunna göra annorlunda för att undvika att övergrepp sker igen. Sen kan det givetvis finnas fall där det uteslutande är en individfråga.

Förvånade det dig att så mycket av ansvaret läggs på individ­nivå?
– Nej egentligen inte, men jag hade förväntat mig att se mer av utbildning och handledning i de här frågorna.

Therese Ljungström har i sitt examensarbete också gjort en intervjuundersökning med bland annat enhetschefer. Där framhåller många just att ledarskap, och arbetsplatskultur behöver granskas för att förebygga övergrepp.
– Men när man ställs inför faktiska övergrepp, då utvärderas enbart individen, säger Therese Ljungström.
Om hon skulle få fria händer att förändra lagstiftningen skulle det i så fall vara att se till att utredningarna görs utanför organisationen.
– Att enhetschefer utreder det här, när de själva kan vara en del av problemet, känns problematiskt, tycker jag. Om någon helt utanför organisationen utredde Lex Sarah-anmälningarna så skulle möjligheten öka att också rikta ljuset uppåt och mot verksamheten som helhet, säger hon.

Av de cirka 600 Lex Sarah-anmälningar som görs varje år, i genomsnitt, handlar en stor del om annat än fysiska eller psykiska övergrepp.
– Mellan tummen och pekfingret handlar 30 procent av anmälningarna om ekonomiska brott.