Carin KarlssonMarita Wesström
Carin Karlsson & Marita Wesström

”Vi kämpar mot olika krämpor”

Carin:
Hej Bea! Veckan har varit så där. Tyvärr har jag fortfarande problem med knät, men jag har ändå gjort övningar på bollen och tagit det lugnt.
När man har kommit i gång är det tråkigt att sen tvingas ta det lugnare. Men jag tycker att jag inte känt något motstånd mot motion och att det är positivt att jag ser resultat.

Marita:
Hej Bea! Jag har inte känt mig bättre den här veckan heller. Förkylningen har visst satt sig i magen. Jag var hemma  fredag och lördag natt, men har jobbat nu. Det gick så där. Det blir nya tag den här veckan!

Godnatt och kram från Carin och Marita

Bea Ahlperby

Beas kommentar:

”Ta det lugnt och vänta på bättre tider”

Heja tjejer! Här kommer en hel drös med friskbaciller till er! Jag hoppas verkligen att du kryar på dig, Marita, och att magen får komma i ordning. När du känner att du har krafter är det bara att köra på igen. Vad det gäller knät, Carin, så är det viktigt att du får den hjälp du behöver. Det är dags för en undersökning, precis som du sa, och att du tränar utifrån din förmåga. Jag har tagit bort promenaderna och ersatt dem med bara cykelpass, då det är den träning som är mest skonsam för just knäna.  Det är också viktigt att du trots besvären får cirkulation, för att få bort slagg som har satt sig runt knäleden. Kanske kan det också vara läge att ta någon antiinflammatorisk medicin eller glukosamin för din artros. Tala gärna med en läkare så snart som möjligt.
Som sagt, när ni känner att kroppen svarar jobbar ni efter schemat igen.
Denna vecka ska ni stämma av om er intention, det vill säga de målsättningar och tillstånd ni vill uppnå, fortfarande är desamma eller om de har ändrats. Våga utmana er själva för att se om de är kvar även när det är lite tufft eller om det är enklare att ändra målet.
”Intentionen leder mig dit jag ska”

Många långa kramar
Bea

Ann-Cathrin KnezevicSari Numminen
Ann-Cathrin Knezevic och Sari Numminen

”Hjälp, vad gör vi åt godissuget?”

Anki:
Hej igen från Göteborg! Jag hoppas allt är bra med dig och resten av gänget… Här snoras det fortfarande, så Sari har piskat på mig att gå til läkaren i morgon. Det blir i så fall efter jobbet. Träningen blev alltså lidande denna veckan, det vill säga ingen joggning. Jag har varit ute och gått sex dagar och gjort bollen de två pass som skulle göras, liksom lugna stunder.
I torsdags gjorde  jag lugna övningarna på morgonen innan jobbet, för dagen innan blev jag så förbannad på grabbarna för att de förde sånt liv med musik och spel och datorer när jag skulle slappna av. Det kändes skönt och jag var som en filbunke på jobbet, vilket behövdes eftersom det var lite konflikter kollegor emellan. Jag var såååå lugn.
Jag har fortfarande klarat mig utan mjöl och mjölk, men har därmot ätit en skiva bröd till frukost från och med tisdag och framåt.
Innan jag går ut och motionerar säger jag till mig själv att jag måste ut och att jag vill se resultat till sommaren. Jag vill se ut så som jag föreställer mig det i huvudet och jag längtar dit. Under passets gång tänker jag; ”Kom igen, tjejen, bra jobbat hittills, lite till, vad skönt att jag kom ut, kämpa på…”
Efter passet har jag gott samvete och tänker va duktig jag är, mmm, härligt. Jag antecknar i pärmen och ser resultat framför mig och hur många dagar jag verkligen har varit aktiv.
Mina positiva ord i kombination med träningen är  FRIGIVANDE OCH MÅLINRIKTANDE!!
Jag kan inte göra armhävningar, plankan och spindelmannen på två-tre veckor efter den handoperation jag måste göra, kan du hitta på något annat åt mig?
För övrigt känns det som om jag börjat bli sugen på gott, choklad och glass med mera.  Jobbigt. Jag pratade med Sari och det är likadant med henne. Idag gick vi tillsammans i två timmar och det var jättehärligt. Det var ett tag sedan eftersom andra saker kommit emellan. Nu har vi lovat att hålla söndagarna fria så att de kan vara våra dagar tillsammans. Vi behöver pusha varandra nu mot slutet!
Min man har lagt om spåret och vår äldsta son med, så vi kör på med goda matvanor, promenader och joggingturer. Det är härligt att det goda i livet sprider ringar på vattnet…
Jag önskar dig en trevlig vecka och sänder en hälsning till övriga gänget också. Till alla andra goda människor där ute som följer oss: stort tack för allt stöd och intresse kring våra nya vanor och nya utseenden.
 
Sari:
Hej Bea!  Denna vecka har jag varit förkyld, men ändå känt mig ovanligt pigg, så jag har promenerat väldigt mycket. Väl hemma igen har jag tagit det lugnt, vilat mig och sovit ordentligt.
Jag ser fram emot att ta nya tag nästa vecka. Men måste säga att det har varit jobbigt att inte kunna följa träningsprogrammet. Mina tankar har flugit omkring: ”Ska det vara så här?!”
Det är bara en månad kvar av denna tiden och sen ska man klara sig själv och hålla igång…
Jag har inte unnat mig godsaker och tanken kommer ibland, att när ska jag våga äta godis igen och hur kommer jag kunna hantera det.
Jag och Anki pratade på vår promenad idag om att vi behöver ha en inbokad helgpromenad även i fortsättningen, så vi kan peppa varandra och hålla motivationen uppe.
När jag ska ut och röra på mig känns det bara bra, för jag har oftast bestämt innan när jag ska göra det och är därför motiverad. När jag väl tränar skenar tankarna iväg, men när det är lite jobbigare som till exempel vid intervallträningen blir jag väldigt fokuserad, tänker: ”Bara lite till!”
och tar mig igenom det bit för bit.
Efter ett pass är jag nöjd. Det har hänt mig flera gånger att när jag promenerar vill jag bara öka farten och börja springa.
När jag tränar känner jag stolthet, kraft och glädje.

Många kramar från Anki & Sari

Bea Ahlperby

Beas kommentar:

”Unna er lite 70-procentig choklad”

Heja tjejer! Jag håller alla tummar och tår för att ni blir och är helt friska. Här kommer annars en mängd friskbaciller till er.
Nu är det dags att hålla ordning på intentionen, framför allt när ni är lite krassliga. Ett  ”missat” pass gör ingen skillnad. Det viktiga är att ni behåller fokuseringen på era tillstånd!
Jag tror att anledningen till att ni är lite mer sugna på sött eller andra saker både kan ha att göra med hormoner och att ni har varit krassliga. Kroppen behöver lite extra energi för att reparera sig, vilket gör att åtgången på kolhydrater ökar lite. En bit mörk 70-procentig choklad till en kopp te är helt okej om suget dyker upp igen och även något som är perfekt att njuta av i ”vilda livet”.
Anki, om du inte har infektion så kör du enligt schemat denna vecka. Om jag inte mins fel är din operation den 20 maj, så under nästa måndag-onsdag kör du tre tuffa pass i rad… Mer om det när vi vet mer om ditt allmäntillstånd och om kunnat genomföra denna vecka hyfsat.
Sari, du fortsätter nu genom att ta nya tag som du skriver, och våga komma igång med joggingturerna igen. Du kommer snart att märka att vilan inte spelat så stor roll.
Denna vecka ska ni stämma av om er intention, det vill säga de målsättningar och de tillstånd ni vill uppnå, fortfarande är de samma eller om de har ändrats. Våga utmana er själva för att se om de är kvar även när det är lite tufft, eller om det är enklare att ändra målet.
”Intentionen leder mig dit jag ska”

Många långa kramar
Bea

Linn HellströmIngela Björkman
Linn Hennström och Ingela Björkman

”Jag skrek ut min glädje och flaxade med armarna…”

Linn:
Tjohoo Bea, usch vilken vecka, jag har verkligen behövt vila känner jag.  Efter att ha kört på som vanligt har all luft bara pyst ut när jag kommit hem. Jag har tränat på bollen två gånger, jag har  promenerat och i fredags körde jag ett rätt hårt pass med löpning blandat med promenad. Nu har jag träningsvärk lite överallt. När jag tog en promenad före maten trodde jag att jag skulle somna och orkade inte gå på boxningspasset som jag tänkt. Jag hann bara komma in i duschen efteråt, så fick jag kraftigt näsblod. Jag brukar få det när kroppen måste vila, så det är bara att gilla läget. Men jag ska gå på onsdagens boxningspass istället!!
Det har tagit 5-10 minuter bara att varva ner varje dag, försöka andas rätt och så där…Sen fick jag höra att två mig närstående personer ska gå skilda vägar.  Egentligen bryr jag mig inte, men det blir som ett slag i magen och jag slutar andas när jag tänker på det. Jag låser mej där.
Det blev bara ett hårt pass i veckan förutom i fredags. På kvällen var vi på ”Fångarna på fortet”, så det blev lite klättring cch krypande där. Det gills kanske inte, men ändå…Kattrörelsen har jag bara gjort en gång. Ska göra en omgång i kväll också, hade jag tänkt.
Jag säger till mig själv: ”Gör det NU. Skjut inte upp nånting!” Det är min grundregel i det mesta.
Träningen gör att jag mår bra och blir slankare.
 
Ingela:
Hej. Nu har den här veckan gått och det känns som den flugit iväg, för den har varit jättekul. Jag har börjat med joggingpassen. Första passet kändes jobbigast och det andra lättare och mer harmoniskt. De andra dagarna gick jag lugnare promenader och körde bollen. När jag joggar gör jag det i skogen på lättare sandvägar. Jättemysigt! Det känns så befriande och härligt på något sätt, att jogga där. Trots att det var smärtsamt för benen njöt jag av skogens ljud på ett annat sätt. När klockan pep för stopp kom jag precis fram till gården, där jag gjorde mina glädjehopp och ljud. Hästarna tittade på mig som om jag var knäpp. Men det kändes så underbart att skrika ut sin glädje och flaxa med armarna, precis som du sa, Bea, när vi var i Stockholm. Att vi skulle visa vår glädje med kroppen.
Min springkompis denna vecka var vår hund Hugo.
Jag känner mig fortfarande stark och pigg och motionen har blivit ett mer naturligt val för mig.
Tack för den här veckan

Kram från Linn & Ingela

Bea Ahlperby

Beas kommentar:

”Ingela, det rockar för dig!”

Heja tjejer!! Vad härligt ni klämpar! Skönt att läsa att ni är friska också.
Linn, så underbart att du kämpar. Tänk bara på att du behöver varva ner mycket tydligare, minst de 15 minuter per dag som står i programmet. Det är jätteviktigt för återhämtningen och för att din kropp ska svara. Så tänk, känn, lyssna in och se på kroppen vad den behöver. Näsblod är ett synligt tecken på att det är lite mycket för dig. Jag föreslår att du tränar på att komma fram till vad det är för saker du behöver ha ansvar för, till exempel dina närståendes separation. Det är inget du behöver ”bära” i din kropp. Du kan känna för andra utan att ta på dig deras bekymmer. Det är jätteviktigt! När du känner dig så trött som du beskriver, så börja med avslappningsövningarna i stället för promenaderna. När du gjort dem vet du om du ska promenera eller gå direkt och sova. Var rädd om dig! Är promenaderna för mycket hoppar du dem och tränar de tuffare passen i stället.
Ingela, vad underbart att du hittat glädjen i joggingen! Och så härligt, att du också tar in in det goda tillståndet direkt efteråt. Fortsätt med det. Nu kommer du kunna köra på lite mer och under fler pass. Fortsätt behålla glädjen, starkheten och piggheten. Det rockar för dig, så rid på den vågen också !
Denna vecka ska ni stämma av om er intention, det vill säga de målsättningar och de tillstånd ni vill uppnå, fortfarande är desamma eller om de har ändrats. Våga utmana er själva för att se om de är kvar även när det är lite tufft eller om det är enklare att ändra målet.
”Intentionen leder mig dit jag ska”

Många långa kramar
Bea