Det ska sägas direkt – Noam Baumbachs tidigare filmer The squid and the whale och Margot at the wedding i min bok hör till några av de senaste årens absolut bästa filmer. Därför är förväntningarna kanske lite väl höga när han nu försöker göra om konceptet: Smart, rapp dialogdriven komedi med människor som inte riktigt fungerar i vårt samhälle.

Huvudperson den här gången är New York-bon och snickaren Roger (Ben Stiller), med en misslyckad musikerkarriär i bagaget. Han får i uppdrag att ta hand om brorsan Phils tjusiga hus i Los Angeles när denne åker på affärsresa till Vietnam. Ja, just det, Roger har precis kommit ut från psyket efter ett nervsammanbrott.
Ganska så omedelbart börjar han förföra broderns assistent, den femton år yngre Florence. Det är mellan dessa två (och den sjuka schäfern Mahler) dramat sedan spinner loss.

Svårt att säga vad som gör att Baumbach den här gången inte når hela vägen fram. Stiller gör en hjälteinsats som den koleriska snickaren som gör sig till ovän med alla och Greta Gerwig är ett fynd som den alldeles vanliga Florence.
Men det är i manuset det brister, det här är helt enkelt inte lika kul, lika vrickat, lika genommänskligt förödande som i de tidigare filmerna. Men se ändå, för det här är trots allt en liten pärla.