Vällovlig dokumentär om vår tids tidsbrist, som inte riktigt når ända fram. Magnusson följer och intervjuar ett antal människor om deras förhållande till livet och tiden. Vi får träffa alla två gånger i filmen, och en hel del tankeväckande saker sägs och det känns sorgligt, hur vi väljer att stressa och bli pressade.
Men det blir ändå lite ytligt och förutsägbart.

Karriärkvinnan med sex miljoner i lån och Stureplanssnajdaren ställs mot det unga paret som flyttat ut i de jämtländska skogarna, utan elektricitet, och den över 80 år gamla samen.
Men hur får till exempel den ensamstående mamman i förorten tiden att räcka till? Hade det inte varit intressant att följa åtminstone en traditionell arbetare?

Magnusson tar i inledningsscenerna avstamp i en barndom och en arbetaruppväxt men följer sen inte den tråden. Det är synd. Det blir bara de extrema personligheterna som får rum.