– Jag ser att allting är så mörkt. Det är så mycket neddragningar och försämringar i stadsdelen. Man satsar inget i förorterna, säger Riitta Eddib, klubbordförande för Kommunal.
Hemtjänstgruppen i Rinkeby-Kista, i Stockholm, har sorg. I många år har de jobbat inom kommunen och vill inte se att allt ska läggas ut på privata aktörer.
– Det har gått så långt så jag tror knappt att de äldre vet om att det finns kommunal hemtjänst, säger en i gruppen.
Vi har samlats i det som tidigare var hemtjänstens lokal. Alla får inte plats i den nu.

I höstas minskades antalet tjänster från 55,45 till 33,9. I maj får ytterligare fem personer gå efter principen sist in – först ut. Det finns ingen kvar i hemtjänsten som jobbat där mindre än tolv år. De har redan fått gå.
– Det blir bara 60-plussare kvar här, säger en annan.
Tidigare var det så att en äldre som inte valde utförare fick kommunal hemtjänst. I dag är det ett företag som heter HSB omsorg som får dem som inte väljer aktivt.
– Det är konstig politik att man inte får den kommunala hemtjänsten om man inte kan välja själv. Är det valmöjlighet om man hamnar hos HSB? undrar Riitta Eddib, Kommunal.
Hemtjänstens enhetschef, Mats Evaldsson, upplever också att kommunal hemtjänst är på väg bort från deras stadsdel.
– Vi får inga nya kunder och då kommer budgeten i obalans, säger han.
I stadsdelen finns minst 50 utförare av hemtjänst. Riitta Eddib tror att de är närmare 100. Både Mats Evaldsson och personalen påpekar att de inte konkurrerar om vårdtagarna på lika villkor. De privata företagen får marknadsföra sig.
Det får inte kommunen, säger de.
Eftersom personalen har minskat har det inte blivit mindre arbete.

Personalen berättar att de inte hinner ta lunch i 45 minuter och förstår inte hur de kan vara övertaliga. De upplever arbetsbelastningen som mycket hög. Deras chef håller med.
– De får inte lika mycket tid till insatserna som förut, säger Mats Evaldsson. De måste göra allt snabbare. Att handla får nu bara ta 30 minuter i stället för 45.
Nu ska deras tvätt och städ läggas ut på privata aktörer. Det oroar personalen.
– Kontaktmannaskapet går förlorat. Det blir bara ännu fler ansikten för våra gamla, säger en anställd.

Riitta Eddib, längst till höger, tillsammans med personal från den enda kommunala hemtjänstgruppen som finns kvar i stadsdelen.
Riitta Eddib, längst till höger, tillsammans med personal från den enda kommunala hemtjänstgruppen som finns kvar i stadsdelen.

Utanför en röd stuga i Rinkeby står barnskötarna Heljä Järvinen och Maria Palioura och delar ut mellis till barnen. Den röda stugan är en av sex i förskolan Klövern. Den här stugan eller den bredvid ska snart läggas ned och sex barnskötare ska bort.
– Jag blir förbannad på att det bara är barnskötare som får gå, aldrig förskollärare, säger Maria Palioura. Det är ingen status längre i barnskötaryrket.
Heljä och Maria har jobbat i över trettio år så de blir inte av med jobben den här gången. Däremot kan de hamna i en annan grupp.
– Man kanske kommer in i ett fungerande arbetslag och knuffar undan någon annan. Det kan vara svårt att bli accepterad, säger Maria.
För två år sedan hade de ett 50-tal barn i stugan, nu är de 30. Många i stadsdelen utnyttjar vårdnadsbidraget.

Det öppnar fler och fler privata förskolor, ofta nischade efter religion eller språk varför många väljer dem. Därför har de kommunala barnskötarna blivit övertaliga, precis som undersköterskorna.
Utvecklingen oroar Heljä och Maria.
– Jag har inget emot att det finns privata förskolor, men det går inte att integrera barnen i samhället om de delas upp så tidigt i livet, säger Maria.

Riitta Eddib tror inte att det minskade barnantalet är hela sanningen till att totalt tolv barnskötare i stadsdelen får gå. I mars har två förskollärare anställts, säger hon.
– Vi tolkar det inte som att vi har för få barn om man kan anställa förskollärare, säger Riita Eddib.
Stadsdelens mål i år är 40 procent barnskötare och 60 förskollärare. I dag är det ungefär 50/50.
Heljä, som är arbetsplatsombud, förespråkar inspektioner av de privata förskolorna för att försäkra att de fungerar.
– När jag var dagmamma förr sa man att jag var okontrollerbar arbetskraft. Nu är det de privata förskolorna som inte går att kontrollera.