Det var med obehagsrysningar jag läste DN-artikeln om barnens våldsamma vardag i skolan. Tidningen intervjuar författarna till den aktuella boken ”Maktlekar det dolda gruppvåldet bland unga” (Bilda). De menar att den här sortens lekar alltid har förekommit, men att de blivit allt fler, allt vanligare och allt grövre. Det kan bli mycket hårda tag och våld och många barn kommer hem med blåmärken utan att föräldrarna förstår varför. Det här ligger så långt från mina egna barndomsminnen av spännande lekar som man kan komma!

”Barns och ungdomars vardag är numera mycket mer våldsam än vad den var för tio, tjugo år sedan”, säger Sannie Wedberg, en av författarna. Vad är det då för typ av lekar som beskrivs? Många av dem handlar om att visa en stereotyp manlighet, annars är man en ”bög” och får stryk.

Andra, som min barndoms Ryska Posten (handtag, famntag, klapp eller kyss) har förgrovats och kan förvandlas till en gruppvåldtäkt. Ibland kan det finnas inslag av utpressning, flickor i hedersfamiljer kan tvingas till sex för att inte deras hemliga träffar med pojkvännen ska avslöjas.
Några ”lekar” handlar om att gäng från en skola slåss med gäng från en annan skola, andra om att krossa och förstöra så mycket som möjligt, om ”Ledaren” bestämt att så ska ske. Blind lydnad är målet med flertalet av maktlekarna.

Särskilt hårda tag är det i förorter som har hög arbetslöshet och socialt utsatta grupper. Här riskerar lekarna att dra in unga människor i riktig organiserad brottslighet.
En intervjuad flicka förklarar i boken:
”Man gör de här lekarna för att avgöra vem som ska leda gänget. Den som är tuffast och klarar mest får leda. Det handlar om makten i gänget.”

Men främst är det pojkar som ägnar sig åt det här. Unga män som fortfarande tror att manlighet är detsamma som att tåla mycket våld, kunna slåss bra och bestämma med hjälp av nävarnas rätt. Och detta trots att hela samhället försöker bekämpa aggressivt beteende, inte minst i arbetslivet. Det visar exempelvis flera aktuella domar i arbetsdomstolen.
Den som lyfter ett finger mot exempelvis en vårdtagare blir av med jobbet. Det finns helt enkelt ingen plats för våldsamma människor i dagens moderna arbetsliv.
Eller?Vad leder det här till för syn på relationer längre fram? Jag tänker på Aftonbladets serie om kvinnovåld, hur tänker killar och tjejer som skolats i så hårda tag om varann, om makt, jämställdhet, kön?

Om det nu är så att barn i dag kan ha tio olika våldsamma lekar att hålla ordning på i skolan. Om många går dit med ängslans klump i magen, men inte vågar berätta hemma. Om barn och unga inte ser någon möjlighet att säga stopp, nej och gå därifrån, utan hänger på för att inte bli utslagna själva. Vad skapar det för värderingar och hur kommer dessa att omsättas i kärlek, eller i morgondagens arbetsliv? Hur kommer Herre-och-Slavleken att forma hemtjänstens unga män? Hur lär sig de barn som slagit sig till respekt att möta griniga gamlingar med dialog och tålamod?

Och är det egentligen någon som tycker det är konstigt att det förekommer så mycket mobbning på arbetsplatserna, om detta är de relationer man får med sig in i vuxenlivet?
Här får man förklaringen till att ett gäng vuxna välbetalda reklammänniskor på fullaste allvar kan göra en reklamfilm som visar hur en fyrverkeriraket sätts i munnen på en fastspänd man, medan stubinen tänds. Annonsen fälldes av reklamombudsmannen, men nog är den en temperaturmätare på klimatet i vårt samhälle just nu.

Våld går inte att undvika i barns lekar, menar Björn Eriksson professor i sociologi, som intervjuas. Så fastställs en rangordning i gruppen menar han. Och detta anser han vara en nödvändig procedur. Jag måste säga att det låter otroligt märkligt och håller mig hellre till artikelns andra Björn, Wadensjö, psykoanalytiker, som säger:
”Makt och lek är som olja och vatten. De passar inte ihop.”

Om man är stor ska man vara snäll, hette det i sagan om bröderna Lejonhjärta. Att skaffa sig makt genom skräckregemente och våld fostrar inte små tjejer och grabbar till trygga kvinnor och män.