Vi har fått listan på hans blivande kamrater i förskoleklassen. Fröknarna har skickat ett brev och hälsat på barnen på förskolan. Snart ska han besöka skolan och bekanta sig med miljöerna där. I augusti börjar han. Även om det är en milstolpe i min sons liv så känner jag mig ganska trygg, men det finns en sak som oroar mig. En sak som jag inte begriper varför inte fler föräldrar reagerar på.

Förskoleklassen är inte det enda nya. Halva tiden kommer min son att spendera på fritids (även kallat skolbarnomsorg) och där ska han gå i en grupp på cirka 56 barn.
Jag kanske inte ska klaga med tanke på att det finns barn som går i grupper som är uppemot 80 barn per grupp, men jag tänker klaga ändå.
Fritidspedagoger har länge larmat om att man inte kan garantera barnens säkerhet när grupperna är så här stora. Jag har själv, i egenskap av förtroendevald, besökt många fritids runt om i landet och möter pedagoger som alla säger samma sak: vi gör inte det vi utbildat oss till.

Skolverket har åtskilliga gånger framfört kritik mot att fritidshemmen inte följer de allmänna råden. Verksamheten har mer karaktären av förvaring och pedagogerna är vakter.
Mellan 2006 och 2009 har antalet barn per årsarbetande lärare gått från 19 till 21 barn. Det kan jämföras med förskolan där man gått från 5,1 till 5,4 barn under samma period.
Sett i längre perspektiv så har fritidsgrupperna mer än fördubblats sedan 1990-talet. Detta är helt oacceptabelt!

Om barnen är det dyrbaraste vi har, hur kan vi acceptera att deras säkerhet äventyras?
Om barnen är vår framtid, hur kan vi acceptera att de berövas på den pedagogiska verksamheten som stimulerar lärandet?
Är det någon som bryr sig?