Hur blir det med framtiden då?
Kan inte låta bli att fundera på våra ungdomar och deras nuvarande och framtida chanser på arbetsmarknaden. Det är ju dagens unga, med eller utan jobb, som ska se till att dagens arbetande äldre generationer ska få en trygg ålderdom. Hur ska det gå till om ungdomsarbetslösheten fortsätter att vara så hög som den är just nu?
Fortsätter det så här blir det nog vi äldre som får vårda dagens unga så länge vi kan och orkar.
Klas Hägglund bloggar vecka 17 på KA.
Media har en ständig bevakning av ungdomsarbetslösheten och det är bra tycker jag. ”Krigsrubrikerna” avlöser varandra och vi kan bland annat läsa om att 80-talisterna redan är förlorade och att 90-talisterna nu står på tur.
Vi kan också konstatera att oavsett vilket politiskt block som för stunden har regeringsmakten, uteblir framgångarna av deras åtgärder och insatser. I stället handlar det snarare om rundgångar i systemet för förtvivlade unga människor.
Men allt behöver inte vara svart. Tänk om vi kan börja koncentrera oss på de möjligheter och styrkor som unga människor faktiskt har.
Många unga har mycket kreativitet kvar i sina tankebanor. Många unga har goda språkunskaper och kommunikativa färdigheter från sociala medier och där man kanske pratar med andra sidan jordklotet till och ifrån. Man har goda it-kunskaper från täta och långa stunder vid datorer och interaktivt dataspelande.
Av dessa vanor och färdigheter har man även en dygnsrytm som borde vara anpassad för jobb på obekväm arbetstid, vilket alltså skulle vara väldigt användbart i sammanhanget. Ordna därför kreativitetsgrupper under ledning av duktiga coacher där man kan kanalisera ut idéer och uppslag ifrån.
Kanske väl så bra det om man jämför med de ungdomsprojekt som traditionellt skapas.
Skolan då? Gör utbildningssystemet det man ska för att ge barn och ungdom en bra start inför framtiden? Kan man förändra något? Ett sätt tror jag kan vara att redan från högstadiet införa ett obligatoriskt ämne som heter arbetsmarknad med innehåll som till exempel karriärcoachning och säljutbildning med presentationsövningar och retorik. Och näringslivet kan vara inkopplat med lämpliga inspiratörer som besöker klasserna.
Som sagt, det gäller nog att ta vara på ungdomars talanger lite mer och möta dem på deras egen planhalva. Vi vet sedan tidigare att unga känner sig främmande med den miljö som arbetsförmedlingen erbjuder. Ja, så främmande att många aktar sig för att kontakta myndigheten.
I många kommuner satsar man därför också resurser på att söka upp dem som inte finns i några officiella rullor, men som man vet inte har någon sysselsättning.
Nu har jag skrivit klart för denna gång och jag får hoppas att du som läsare har hittat något av värde.
Nu ska jag ut och gotta mig i solens sken och inte tänka på så mycket annat än vårens ankomst och de förhoppningar som därmed föds.
