Ibland när jag kommer hem och är så trött att jag bara vill falla handlöst, händer det att jag i stället vräker på stereon och dansar vilt och prestigelöst. Det är sådana kvällar då jag minns Thorvalls ”Nödvän­dig­heten i att dansa”. Jag är Kerstin Thorvall evigt tacksam sådana kvällar.

Få böcker i min samling har så många understrykningar, utropstecken och hundöron som Kerstin Thorvalls. Jag gick i gymnasiet när ”Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig” dök upp chockrosa och fin i bokhandeln. En viss känsla av frigjordhet infann sig när jag höll den framför mig på bussen hem från skolan.
Fortfarande tycker jag nog att den har tidernas bästa titel. Jag ville ha mer och fann diktboken ”Följetong i skärt och svart”. ”Det mest förbjudna” tog jag från mammas bokhylla och har fortfarande inte återlämnat. Den handlar om kvinnlig sexualitet och blev utskälld när den kom på 70-talet för så fick inte en medelålders kvinna skriva.

Återkommande ämnen
hos Thorvall är just kvinnlig sexualitet. Även andra skambelagda ämnen, som hatet mot sin mor eller att sätta sin egen lycka framför barnens.
”Oskuldens död” är min favorit. När jag läser den går formuleringarna rakt in i hjärtat och jag vet inte hur jag ska kunna fortsätta läsa, eller hur jag ska fortsätta leva när boken har tagit slut.
Nyligen dog Kerstin Thor­vall. Jag skålade för henne i ett glas vin och jag minns alla hennes böcker och hur de brukade beröra mig.

ID: Kerstin Thorvall

Född: 1925.
Död: Den 9 april 2010
Karriär:
Utbildad modetecknare vid Beckmans, illustratör på 50-talet. Debuterade 1959 med "Boken till dig" och skrev sedan kring 70 böcker - barnböcker, romaner och dikter. Skrev även i tidningar, bland annat kolumner i Aftonbladet på 2000-talet.

Thorvalls 3 bästa

Oskuldens död (1977)
Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig (2000)
Det mest förbjudna (1976)