S-ordföranden Mona Sahlin får mer negativ bevakning i medierna och förekommer inte lika ofta som M-ledaren Fredrik Reinfeldt, rapporterade Ekot i Sveriges Radio i går.
Mellan den 24 mars förra året och den 23 mars i år medverkade Reinfeldt i 520 nyhetsinslag/artiklar medan Sahlin förekom i knappt 350. I dessa inslag får Fredrik Reinfeldt komma till tals mer än Mona Sahlin och framförallt så får hon mer negativ publicitet. Andelen för hennes är 33 procent, mot 16 för Reinfeldt.

Samma dag fläskar Expressen på med hela ettan om Monas JOBBKRIS. Över nyhetsuppslag 8-9 krigsrubben: SAHLINS JOBBRAS. Ännu en i raden av opinionsundersökningar, denna gjord av ett PR-företag åt Dagens Industri, visar hur S tappar och M ökar som trovärdiga i ”jobbfrågan”.  Vi väntar på svar, skriver vänstertyckaren Lotta Gröning, som är negativ till att rut-jobben tagits bort. ”Hon borde fått pondus”, tycker högerkrönikören Marie Söderqvist. Bildtexten inleds med: ”Ny huvudvärk för Mona”.  Att svaren sannolikt kommer den 3 maj verkar inte räcka. Inte heller den radda rödgröna förslag om allt från barnsjukhus till hastighetståg som strömmat ut i jämn takt.

I dag fortsätter valreportaget i samma tidning med ny krigsrubrik över sidan 8-9: ”DE HAR INGEN POLITIK”, konstaterar en glatt leende statsminister, som med huvudet på sned och gårdagens Expressen i handen anklagar Sahlin för ”fusköverenskommelser”.
”Våra motståndare har i grunden inte någon politik. Det är väldigt mycket av bidragslinje, att administrera arbetslöshet”, säger han.
Och av detta uppstår löpsedeln om Sahlins FUSK som åtminstone fick mej att tro att S-ledaren misstänktes för någon oegentlighet!
Inbilla mig inte att ansvariga på Expressen inte tänkte på det och på kittlande kopplingar till choklad och blöjor på 1990-talet.
Jag brukar inte tillhöra gnällspikarna, som ser konspirationer i varenda rubriksättning, men detta var oschysst hör du chefredaktör Thomas Mattsson!

Har regeringen någon bättre ”jobbpolitik” än oppositionen, om man ser till fakta om hur arbetslöshet och sysselsättning utvecklats? Siffermässigt är svaret nej, men den saken analyseras inte. Däremot får Reinfeldt bre ut sig om skattesänkningarnas välsignelser, även om de jobb dessa helt hypotetiskt skapar än så länge bara finns i en finanspolitisk modell och inte i verkligheten.
Sahlin måste återigen kommentera negativa opinionsmätningar och får sedan några pliktskyldiga pratminus om de överenskommelser som presenterats.
Den rödgröna oppositionens förslag om att tillföra totalt tolv miljarder kronor till skola, vård och omsorg kallas ”tobleronepolitik” av kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell (KD).
”Man tar det på kortet och skickar fakturan till svenska folket”, säger han till TT i en kommentar, enligt di.se.
Uttalandet, som syftar till den omtalade ”tobleroneaffären” för 15 år sedan med Mona Sahlin som huvudperson, väcker mycket häftiga reaktioner. Socialdemorakernas ekonomiske talesman Thomas Östros begär en ursökt och menar att Odell uttalar sig ”som den kristna högern i USA”.
”Så här uppför man sig inte. Han borde skämmas”, säger Östros till TT, enligt di.se.

Statsvetare Ulf Bjereld, professor vid Göteborgs universitet och medlem i socialdemokratiska Broderskapsrörelsen, tycker att uttalandet är ”grovt” för att vara svensk politik, särskilt från en etablerad och rutinerad politiker.
Medierådgivaren Paul Ronge, som också är krönikör på Dagens PS, kallar Odells Toblerone-kommentar för ett ”absolut bottennapp” och ”ett genomtänkt övertramp”. Enligt Ronge är det bland det lägsta han hört, rapporterar nyhetssajten PS.

Kent Asp, professor i journalistik vid Göteborgs universitet, säger till Ekot att de låga opinionssiffrorna för S och de mätningar som visar på lågt förtroende för Mona Sahlin i sin tur ger negativ publicitet som sen bidrar till ännu sämre opinionssiffror.
Med tanke på den massivt negativa publicitet de rödgröna med Sahlin i spetsen möter i de tidningar jag tar del av så lär siffrorna knappast bli bättre, om Asps tes stämmer.
Cheko Pekgul, kolumnist i KA skrev så här i sin senaste kolumn:
”I det svenska samhället har kvinnor i allmänhet en relativt stark ställning, men starka kvinnor upplevs fortfarande som skrämmande.
Jag tror att rädslan för starka kvinnor är en viktig förklaring till att Sverige hittills aldrig haft en kvinna som statsminister. Kvinnor på toppen möts inte alltid av respekt. Medias försök att måla en bild av socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin som en tunn politiker är inget annat än sexism.”

Jag har inte hållit med honom tidigare, men nu börjar jag tyvärr luta åt att han har rätt.