Id ag blev jag stationerad vid en dator längst in i den mörkaste delen av brandstationen. Visserligen är Finspångs brandstation i stort sätt sprillans ny (invigdes 2006) och någon mörk del existerar igentligen inte om jag ska vara ärlig…men det låter lite mer spännande.
Som sagt, stationerad i den mööööörkaste delen på brandstationen, bara jag och datorn och en tung uppgift att klara.
 
I och med utvecklingen så blir det också svårare och svårare för oss brandmän att ha koll på allt. Förutom att vi ska kunna veta vart alla krockkuddar sitter i de olika bilarna, detta är viktigt ifall vi ska klippa av något tak ifall någon är fastklämd i en trafikolycka, ska vi kunna läsa av vilken byggnadklass olika byggnader har för att veta ifall det är säkert att gå in för att rökdyka i ett brinnande hus på alla gatuadresser i kommunen, så förväntas vi även veta vart varenda brandpost är i hela kommunen.

För hur skulle det se ut om det brann i en skola och det är en brandman som irrar runt, med blicken på backen och letar efter Brandposter??? Allmänheten SKA och får ställa krav på oss brandmän…
Därför jobbar jag idag med ett förslag till ett s.k. brandmanna-säkra insatskort över Finspångs största industrier.

Med brandmanna-säkert innebär att det inte ska gå att göra fel för en brandman även i en stressad situvation.
Brinner det på en våra storta industrier så gäller det att ha koll på mycket ta innan man kommer fram till platsen. Exempelvis kan det vara viktigt för oss att veta vart acetylenflaskor står någonstans, om det finns gasol i byggnaden, på vilken av alla knappar som vi ska trycka på för att kunna tysta larmet som ljuder inne i lokalerna, för det är en av förutsättningarna för att vi ska kunna göra en ”säker” rökdykning.
Man kan ju alltid ifrågasätta ifalll det är säkert att rökdyka över huvud taget…men har vi inte radiokommunikation så får vi inte rökdyka enligt lag.
Aja, det är mycket med det här och mera blir det i takt med all teknik som kommer.

Det var lite hur dagen fördrevs under denna dag.
Imorgon går jag på grupp igen och jag har ”rätt” att (lite klyschigt kanske) uttrycka mig att min huvuduppgift är att rädda liv… ifall det behövs.