Filmen baseras på en roman om greven och författaren Lev Tolstojs sista år. Författare till Krig och fred och Anna Karenina.
Två relationer står i centrum, en som är på väg att dö och en som blommar upp. Tolstoj har slutat skriva böcker och är ett helgon inom den socialistiska tolstojanismen, vilket driver hans fru Sofia till vansinne. Han har en ung och naiv sekreterare, Valentin, som vill leva enligt tolstojanismens seder men blir kär i en frisinnad kvinna.
Valentin slits mellan Sofia och Tolstojs lärjungar, som har vitt skilda åsikter om den gamla författarens testamente och om hur man bör leva.

Det är en sentimental, kul och dramatisk berättelse om att välja kärlek eller ideal. Helen Mirren Oscarsnominerades för rollen som Sofia, en excentrisk karaktär. Tolstoj och de andra i filmen reducerar henne till att vara labil men hon har faktiskt varit medförfattare till stor litteratur och är nu inte värd ett dyft. Inte ens sin mans kärlek har hon kontroll över längre.
Skildringen av Sofias personlighet är mig det mest gripande i filmen.